Jag var hemma och skyndade mig ut till bilen för att köra till ett stort dataföretags huvudkontor norr om Stockholm. Dataföretaget var kund till mitt konsultföretag. Innan jag kom ut på motorvägen i Handen fick jag en maning att köra tillbaka och hämta ett kuvert som jag egentligen tänkt lämna över till sekreteraren hos Postverkets generaldirektör på vägen till dataföretaget. ”Nej, det kan jag göra i morgon. Jo, åk hem igen! Ja, nej, ja, nej! OK, jag ska åka hem igen och hämta kuvertet.”
Med kuvertet i knät körde jag mot Stockholms City och Postverkets huvudkontor. Jag parkerade och gick lugnt mot dörren. Och gissa vad!? På dörren fanns ett stort och stiligt men för mig chockerande anslag, där generaldirektören för Postverket välkomnade alla sina VIP-gäster till frukost, åtföljd av ett föredrag av Håkan Palm! ”Oj! oj!” Nu kom jag ihåg! Före semestern hade jag lovat hålla föredraget. ”Men var det i dag?” Klockan var nu 8.20 och 8.30 skulle frukosten serveras. Allt detta hände före mobiltelefonens tid. Innanför dörren mötte jag tre mycket nervösa arrangörer. ”Håkan, var har du varit!?”
Vi tog hissen upp till restaurangen, där de mer än 100 gästerna befann sig – direktörer, personal- och utbildningschefer. Efter frukosten inbjöds alla höra mig föreläsa om det initiativ Postverket och mitt företag hade påbörjat för att utbilda anställda i effektivt skriven kommunikation. Frukosten och föredraget var en mycket viktig start på marknadsföringen för Postverket.
Jag satte mig ner på en ledig stol där mitt namn stod skrivet, bredvid generaldirektören och en välkänd industriledare. Generaldirektören Bertil Zachrisson var och är en man med tro på Gud så en bit in på frukosten lutade jag mig mot honom och sa med ett leende: ”Var glad att jag hade min morgonbön i dag!”
Efter frukosten gick vi till den stora aulan och jag höll det utlovade föredraget på 30 minuter. Detta utan förberedda skrivna anteckningar eller snygga diabilder, men jag hittade två mobila blädderblocksställ och en fungerande blå filtpenna. Allt gick bra och föredraget blev mycket uppskattat.
Om jag i min bil inte hade följt Andens maningar, hur skulle generaldirektören kunnat förklara för alla sina VIP-gäster? För att inte tala om vad som skulle ha hänt med min affärsrelation med Postverket!
Den dagen växte min tacksamhet och mitt vittnesbörd starkt om att både lyssna och handla när Anden manar. Herrens tankar, kärlek och omsorg genom Anden är absolut större än vi förstår, inser eller förtjänar!