Vår son Vilgot började uttrycka en önskan att börja med släktforskning när han var 11 år. Det var givetvis något vi ville stödja, men mycket annat kom emellan och det var inte helt enkelt att hjälpa honom eftersom vi kunde så lite själva. Vilgot frågade oss några gånger om han kunde få åka till släktforskningscentret i Västerhaninge som ligger 10 minuters bilväg från vårt hem. ”Ja, såklart vi ska bara få till det”, svarade vi, men vi fick inte till det.
En dag när Vilgot återigen hade bett oss skjutsa honom till släktforskningscentret och vi återigen hade svarat att vi inte hann med det mellan middagslagning, skjutsning till danslektioner och allt annat vi skulle hinna med tittade han på oss med en vädjande blick och sa: ”Kan jag åtminstone få ett busskort så att jag kan åka till Västerhaninge själv?” Det här var strax efter att han skrivit sin önskelista inför jul där släktforskningsprogrammet ”Arkiv Digital” var en av de önskningar han hoppades få uppfylld.
Ok, vi började förstå att Vilgot verkligen menade allvar med sin önskan att få släktforska. Ändå var det så svårt för oss att hjälpa honom att lyckas med det. Vilgot hade sedan flera år tillbaka planerat att besöka templet så snart han fyllt 12 år och fått det aronska prästadömet. Det första datumet han skulle kunna komma till templet var den 18:e april i år. Strax efter jul la han fram ännu ett argument för att vi behövde hjälpa honom att kunna ta sig till släktforskningscentret: ”Snart fyller jag tolv år och jag har inte en enda förfaders namn att ta med till templet!”
Dags för ändring av det! Vi såg till att skjutsa Vilgot till Västerhaninge och där fick han hjälp att leta efter namn på släktingar som ännu inte fått förrättningar utförda för sig i templet. Vilgot sken som en sol när han kom ut från släktforskningscentret och han har återvänt dit flera gånger efter det. Logistiken kring att få honom dit och hem har fortfarande inte alltid varit helt enkel, men det har helt klart varit värt det.
Den 18:e april var det så äntligen dags att besöka templet för första gången. Vilgot var så glad och stolt när han gick till templet med 41 namn på förfäder som det skulle utföras dop för. Jag var nog ännu stoltare, vår lille envisa kämpe som trots att han ville göra detta goda fick kämpa för sin sak. Han är ett stort exempel för oss i att välja det rätta och att förbereda sig väl för att besöka Herrens hus. Nu är det dags för oss föräldrar att lära av vår sons fina exempel.
Klicka HÄR för mer information om varför medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga släktforskar och bygger tempel.