Vårt ”egentliga” kall

BUDSKAP FRÅN OMRÅDESLEDARE

Äldste Massimo De Feo, Italien
Områdessjuttio

Områdessjuttio

När min hustru och jag intervjuades inför vårt nuvarande kall, frågade hon: ”Vilket är vårt huvudansvar?” Svaret var direkt, och kom som en uppenbarelse. ”Ni är missionärer.” Dessa enkla ord fick mig att tänka djupt på varje kalls sanna innebörd.

Varje gång vi får en kallelse begränsar vi i allmänhet vårt tjänande till vår egen definition av kallet. Med andra ord: En kvorumpresident tror att hans ansvar främst är mot äldsterna i hans kvorum. En primärledare inriktar sig på barnen, och samma sak sker med alla andra kallelser. Men egentligen har alla kall en gemensam grund, ett kall i kallet, ja, det egentliga kallet.

kall i kallet, egentliga

Herren hjälper oss förstå den här principen. ”Därför ställer jag, Herren, denna fråga till er: Vartill blev ni ordinerade? Till att predika mitt evangelium” (L&F 50:13-14). Profeten Joseph Smith sade: ”Efter det att allt sagts, så är dock den största och viktigaste plikten att predika evangeliet” (Joseph Smith, History of the Church, 2:478). Så oavsett vilket kall vi avskiljs till eller vilket prästadömsämbete vi ordineras till är det ”egentliga” kallet för var och en av oss att predika evangeliet. Alltså är en sjuttio en missionär, och likaså en stavspresident, en biskop och alla andra medlemmar i kyrkan. Vi är kallade att vara missionärer, för det är den sanna naturen i varje kall i Guds rike.

”Därför ställer jag, Herren, denna fråga till er: Vartill blev ni ordinerade? Till att predika mitt evangelium” (L&F 50:13-14). ”Efter det att allt sagts, så är dock den största och viktigaste plikten att predika evangeliet” (Joseph Smith, History of the Church, 2:478)

Herren beslöt att påskynda frälsningsverket i vår tid. Vart vi än ser omkring oss, i Sions församlingar och stavar i Europa, bevittnar vi underverk i mångas omvändelse, som tar emot evangeliet med glädje och trofasthet. Det är till och med många som spontant ber om att få komma till Guds rike genom dopet. Jag fylls fortfarande av rörelse när jag minns det kraftfulla vittnesbörd som en god syster bar vid en konferens. Hon berättade att hon känt en önskan att hjälpa en granne som inte klarade sig själv efter en olycka. När hon hjälpte henne såg hon att många andra besökte henne, däribland några unga amerikaner. När hon frågade vilka alla de här människorna var, fick hon veta att de var medlemmar i kvinnans kyrka och att amerikanerna var missionärer. När medlemmen hon hjälpt senare kom till henne och frågade hur hon kunde återgälda hennes generösa hjälp sade kvinnan helt enkelt : ”Jag vill inte ha pengar eller saker, men det finns en sak du kan göra för mig, om du verkligen vill tacka mig. … Låt mig träffa era missionärer.” Hon döptes en vecka senare, och hennes man och son döptes också kort efteråt. Herren hade berett en hel familj för att bli medlemmar i kyrkan.

Detta är en tid för underverk. Herren bereder våra vänners, våra släktingar och våra grannars hjärtan som aldrig förr. Om vi förstår vårt kalls sanna natur blir vårt arbete förstorat och mångfaldigat. På min mission predikade jag evangeliet för en ung man som gick ut som missionär medan jag själv fortfarande var missionär. Jag kunde aldrig ha trott att jag skulle ge evangeliet till en ung man som i sin tur som missionär skulle påverka mångas liv, liksom hans barn efter honom och mina barn efter mig, som en andlig kedja utan slut. Till sist kan vi inte ens ana betydelsen av det vi gör som missionärer.

Ammon inriktade sitt missionärsarbete till en familj, kung Lamonis, och välsignelserna nådde en hel nation (Alma 19:36). Så kan det bli för oss i dag i denna underverkens tid, om vi bara öppnar våra munnar. Må vi förstå den sanna naturen av vårt kall som missionärer, det sanna kallet inom kallet, medvetna om att mångas hjärtan har förberetts och att Herren välsignar vårt arbete och kommer att föröka vårt inflytande i evigheterna. Vi är alla kallade att vara missionärer. Det är nu vi ska utföra hans verk. ”Vänd er till mig i varje tanke, tvivla inte, frukta inte” (L&F 6:36).

”Vänd er till mig i varje tanke, tvivla inte, frukta inte” (L&F 6:36).