För tjugofem år sedan i september gifte jag mig med Jenny i Australien. Vi träffades två år tidigare i Chicago på en arbetsresa, och bara två dagar efter att ha träffat henne dök den här tanken upp i mitt huvud: ”Du ska gifta dig med den här tjejen.” Den blixten av inspiration ledde mig på en resa från London till Australien för att kunna ta med Jenny på en dejt, och sedan till kyrkan. Hon döptes 4 månader senare och flyttade till London så att vi kunde dejta lite till. Vi förlovade oss i Italien mindre än ett år senare, gifte oss i Sydney, beseglades sedan i Londons tempel och blev senare föräldrar till våra fyra underbara pojkar. Det var en stormande romans!
När vi nu firar vår 25:e bröllopsdag ser jag med förundran tillbaka på hur fort jag blev förälskad och hur enkel min uppfattning om kärlek var. De senaste 25 åren har lärt mig att kärlek är mycket mer än den första känslan av att ”bli kär” – och har mer att göra med tjänande och lagarbete där två vänner hjälper varandra på resan mot att bli den som Gud ämnade dem att bli. I vårt äktenskap har vi haft vår beskärda del av upp- och nedgångar med tårar och hjärtesorg, men också av glädje och lycka – allt detta är en del av planen. Och även om vår historia kanske började med ”kärlek vid första ögonkastet” har den vuxit till en helt annan slags kärlek. ”Känslan” av kärlek är oundvikligen något som kommer och går, men ”verbet” älska upprätthåller och stärker ett äktenskap och kan skapa den mest dyrbara av relationer.
Jag ser många paralleller med vår andliga omvändelse, och processen att bli en Jesu Kristi lärjunge. Vi har alla välsignats med Kristi ljus inom oss(1), och var och en av oss har unika upplevelser med ljusstrålar som hjälper oss att bygga ett vittnesbörd om Gud och hans Son Jesus Kristus(2). Men de här andliga upplevelserna är inte nödvändigtvis samma sak som omvändelse eller en orubblig tro. Vi upplever alla stunder då vi känner oss fjärmade från Gud, kanske när prövningar eller tvivel får oss att vackla. Som högprästen Alma påpekar med den här inspirerade frågan: ”Och se, nu säger jag er, mina bröder: Om ni har upplevt en hjärtats förändring, och om ni har känt er manade att sjunga sången om den återlösande kärleken, så vill jag fråga: Har ni den känslan nu?” (3)
Liksom kärleken i ett äktenskap behöver vår tro på Jesus Kristus ständig näring, vattning och daglig sol, som det förklaras i Alma 32(4). För de flesta av oss kommer omvändelse ”rad på rad, bud på bud, lite här och lite där”(5). Processen att bli en Jesu Kristi lärjunge är en livslång strävan, och en som kan ge oss glädje.
Vår glädje i Jesu Kristi evangelium kommer när vi går framåt längs förbundsstigen, och när vi gör det bygger vi en nära, personlig relation till vår Fader i himlen. ”Närma er mig och jag ska jag närma mig er.”(6) När vi strävar efter att närma oss honom känner vi hans kärlek rikligare i våra liv och vi lär oss att älska honom mer fullständigt. Vi börjar uppfylla ändamålet med vår skapelse och nå vår gudomliga potential, och uppleva frid i hjärtat.
Så efter 25 års äktenskap och 50 års närvaro i kyrkan inser jag att kärnan i ett lyckligt liv handlar om relationer, både med min Fader i himlen och min fru. Och att det finns paralleller mellan hur dessa relationer börjar och hur de utvecklas med tiden. Jag är så tacksam för att både min himmelske Fader och min fru är så förlåtande, tålmodiga och stöttande i mina klena ansträngningar, och att båda visar mig så mycket kärlek. När jag fokuserar min tid, mina talanger och min energi på de här två förbundsrelationerna verkar allt annat falla på plats. Och när jag arbetar på bara en av de här relationerna verkar det hjälpa mig med den andra.
Vägen till omvändelse kan, precis som ett äktenskap, börja med en blixt av inspiration, men blommar ut i en förbundsrelation med Gud, där vi fylls av hans kärlek.
I Jesu Kristi namn, amen.
- Moroni 7:16; Johannes 1:9.
- Äldste Dushku, Strålar och pelare av ljus. Generalkonferensen, april 2024.
- Alma 5:26.
- Alma 32:37–42.
- 2 Nephi 28:30; Läran och förbunden 98:12.
- Läran och förbunden 88:63.