När jag var sju år förlorade min familj tragiskt min lillebror, som bara var sex år. Det var en mycket svår tid för mina föräldrar. Smärtan över att förlora en så liten son var enorm för dem och det kändes kanske oerhört orättvist. I stället för att skylla på någon eller något såg jag mina föräldrar söka tröst i evangeliet och i Frälsaren. Det hjälpte dem att utveckla och stärka sin tro på Kristus och hoppet om att en dag få se sin älskade son igen. Den tro och det hopp de utvecklade med åren hjälpte dem att modigt uthärda förlusten av sin son. Templet var en av de nycklar som gjorde det möjligt för dem att få tillräckligt med insikt och styrka för att kunna hantera den här svåra fysiska separationen. Eftersom de hade tagit emot templets heliga förrättningar många år tidigare fick de genom de förbunden hopp om att de en dag åter skulle uppstå som föräldrar och barn.
Det här hoppet som vi alla söker när vi förlorar någon vi älskar kommer genom Frälsaren Jesu Kristi uppståndelse. Tack vare den gåvan kan vi hoppas på att vi återigen får träffa dem som har lämnat oss.
Uppståndelsen är en av de största gåvorna vi har fått av vår himmelske Fader. Är vi medvetna om den här stora gåvan? Tror vi verkligen på att den kommer att inträffa?
Profeten Joseph Smith förkunnade:
”De fundamentala principerna i vår religion är apostlarnas och profeternas vittnesbörd om Jesus Kristus, att han dog, begravdes och uppstod på den tredje dagen och uppsteg till himlen. Allt annat som tillhör vår religion är endast tillägg till detta.”1
Om det inte var för Frälsarens uppståndelse skulle frälsningsplanen inte ha kunnat genomföras, försoningen skulle inte ha kunnat uppnå sitt syfte och hela den mänskliga rasen skulle vara förlorad och utan hopp. Aposteln Paulus sa till korintierna: ”Men om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och även er tro meningslös.”2Uppståndelsen är en av nyckellärosatserna i vår religion och i kristendomen. Den är nödvändig för att vi ska få evigt liv. När vår tro på Kristus ökar stärks även vårt vittnesbörd och vår kunskap om uppståndelsen, liksom vårt hopp, vår förmåga att uthärda svårigheter, livets utmaningar och alla prövningar vi har just nu och som vi kommer att få.
Tack vare uppståndelsen har vi hopp om att vi ska leva igen och träffas igen, oavsett de fysiska ofullkomligheter som vi kan ha haft i det här livet. Uppståndelsen är en fri gåva. Den är förbehållslös och gäller alla som har levat, alla som lever nu och alla som kommer att leva.
Frälsaren lärde att livet efter detta är en verklighet. Han sa: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör.”3
I en värld som är så förvirrande och osäker som den vi lever i just nu kan vi få hopp om att allt blir bättre. Jag är övertygad om att det kommer bättre tider, och att uppståndelsen är den lärosats som ger oss det hoppet. Om vi fokuserar på Frälsaren kommer vi så småningom att förstå allt, även om det känns förvirrande ett tag. Det här är en av de största välsignelserna som vår himmelske Fader har gett oss: att hans Son dog för oss, för att ge oss liv igen.
Jag vet att min familj en dag får träffa min lillebror igen, och då uppstånden. Jag vet också att om vi alla är trofasta så kan vi vara tillsammans som eviga familjer. Jag vet att Kristus har uppstått och lever! Jag vet genom den Helige Anden att det är sant. Uppståndelsens gåva är inte bara en förunderlig gåva, utan är också den kärlek som Gud har för oss.
1. History of the Church, 3:30; ur en ledare i Elders’ Journal, juli 1838, s. 44. Joseph Smith var tidskriftens redaktör.
2. 1 Kor. 15:14.
3. Joh. 11:25.