Snart firar vi Kristi födelse och fylls av det glädjebudskap som hans närvaro på jorden har medfört. Från föruttillvaron så accepterade han att vara det offer som krävdes för att frälsningsplanen skulle kunna gå i uppfyllelse. Men framför allt blev han genom sina val på sin jorderesa det medel genom vilket vi kan komma tillbaka till Fadern igen.
I en artikel från tidningen Spira* (2022, nr 4) har Lena Fagéus sagt följande: ”Att vi tänder ljus och talar om hopp just vid jul har förstås med barnet som föds att göra. Berättelsen om en Gud som väljer att bli ett barn som en slags räddningsaktion för världen säger något viktigt om sårbarheten som vägen till räddning också i relationen mellan oss människor. Det är inte vapnen som räddar världen. Det är människor som vågar stå på ögonhöjd och möta varandra utan skydd.”
Kärleken är det som genomströmmar allt. Det binder oss samman med de vi älskar genom tid och rum. Kärleken är det som fick Gud Fadern att offra sin älskade son för att alla vi andra skulle kunna bli räddade (Johannesevangeliet 3:16). Trots att det största kärleksbeviset har getts oss genom Kristus så finns det fortfarande många som ser på Gud som en hård och dömande entitet. En där ett litet misstag kommer att straffas med omåttlig stränghet. Att gångna synder kommer hållas emot en i tidernas evighet och att man aldrig kommer att kunna bli värdig att vistas i Hans närhet.
Men Gud ber om vår botfärdiga ande och vårt förkrossade hjärta när vi kommer till Honom med våra synder, och tack vare kraften i Kristus så kan vi bli renade (3 Nephi 9:20). Omvändelseprocessen är ingenting som bara sker en gång och aldrig mer, utan det är tillgängligt för oss varje dag - om vi kommer till Honom.
Kristus har bett oss att bli fullkomliga såsom vår himmelske Fader är, en uppgift vi inte skulle klara av utan Honom (Matteusevangeliet 5:48). Han är vårt ankare, vårt roder, vår livboj och trygga hamn från stormen. Vi har möjligheten att låta Honom vara nordstjärnan som vi följer på vår resa genom livet, oavsett om det är frisk vind, stiltje eller rasande stormar. Han är vägen. Och han gör den möjlig.
Vi kan bli förunnade att få kunskap om Guds plan, en plan som - tack vare omvändelsen som Kristus möjliggjorde och barmhärtigheten vi då får ta del av - är en lycksalighetsplan. Det finns en orsak till att änglarna vid Hans födelse sade till fåraherdarna ute på marken: ”Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket. Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren” (Lukasevangeliet 2:8-9).
Genom hela livet har vi ett fortsatt arbete att göra när det kommer till att förfina oss själva. Striden är inte vunnen och änden är inte kommen. Jordelivet är en prövotid, en tid där vi genom våra handlingar väljer vilken herre som vi vill tjäna (Josua 24:15). Men vi har manualen och ett perfekt exempel i Kristus. Han visade oss hur man älskar en syndare men inte synden, hur man letar efter fåret som har gått vilse och tar emot den förlorade sonen med öppna armar när han återvänder hem, hur man förlåter en ovän och hur man låter Guds vilja råda i våra liv, även när man inte tror att man klarar av det genom orden: ”… Men ske inte min vilja utan din.” (Lukasevangeliet 15:4-7, 11-32; 22:44)
Som avslutning vill jag dela följande ord från Johannesevangeliet 3:16-17: ”Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv. Inte sände Gud sin Son till världen för att döma världen utan för att världen skulle bli frälst genom honom.”
*Tidningen Spira ges ut av Svenska kyrkan till hushåll i Umeå och fokuserar på livsfrågor och tro.