Tiondelagen och vårt timliga oberoende

Mendoza
Äldste Francisco J. Ruiz de Mendoza Områdessjuttio

Eftersom dagens värld är så komplex kan man lätt känna att det är nästan omöjligt att bli oberoende. Men om man ser på det genom trons perspektiv, så är det ett mål som går att nå. Kyrkans handbok definierar oberoende som ”förmågan, åtagandet och arbetet med att sörja för sitt eget och familjens andliga och timliga behov”.[i] Skrifterna är en rik källa med exempel på hur Guds barn kan bli oberoende. Tänk på hur Lehi och hans sällskap färdades genom vildmarken. Lehi lämnade alla sina rikedomar för att följa Herrens vilja. Även om Gud lindrade umbärandena i vildmarken genom syner, änglabesök och vägledningen de fick genom Liahona, måste vildmarken ändå ha varit en fruktansvärd plats och dessa personers färd fylld av svårigheter. En särskilt svår händelse som beskrivs i Mormons bok är när Nephis båge av stål går sönder och han återvänder till deras läger utan någon mat. Den svåra motgången får alla i sällskapet, även Lehi, att börja knota mot Herren Logiskt sätt skulle de inte kunna få mat utan en fungerade båge och gå under. Men Nephi motstår frestelsen att klaga och sätter sin lit till Herren. Som ett tecken på Nephis tillit tillverkar han en träbåge och en pil med de få resurser som finns tillgängliga och ber sin nu omvände far att, i egenskap av profet, fråga Herren var han kan finna mat. De får en uppenbarelse genom Liahona och Nephi kan skaffa ett överflöd av mat.[ii]

Nephi tillämpade principerna för oberoende på ett effektivt sätt. Hur kan vi göra samma sak idag? Vad kan vi göra för att liksom Nephi visa Herren att vi litar på honom? Från ett timligt perspektiv kan vi tillverka vår ”träbåge och pil” genom att påbörja en utbildning eller starta en affärsverksamhet.  Genom att göra alla övningarna i häftet Min väg till oberoende och gå med i en av kyrkans oberoendegrupper kan vi sätta våra timliga mål i ett större andligt perspektiv. Vi får mer ljus vad gäller timliga angelägenheter när vi ser på dem ur trons perspektiv. I detta andliga sammanhang är ett särskilt viktigt tecken på att vi litar på Herren att vi lever efter tiondelagen medan vi gör vårt bästa i vår roll som försörjare. De flesta medlemmarna i kyrkan känner till de löften om välsignelser i form av timligt överflöd som Gud ger dem som lyder tiondelagen, enligt profeten Malakis uppenbarelse: ”Pröva mig nu i detta … om jag inte kommer att öppna för er himlens fönster.”[iii] I en nutida uppenbarelse fastställer Herren att tionde är nödvändigt för att ”helga Sions land” och en förutsättning för att Sion ska kunna byggas: ”Om mitt folk inte iakttar denna lag …, sannerligen säger jag er: Då skall det inte vara ett Sions land för er.”[iv] Sion är den heliga plats där de som är renhjärtade samlas tillsammans och lever i rättfärdighet.[v] Det ”kan inte uppbyggas om det inte sker genom det celestiala rikets lags principer”[vi] och det är ett försvar och en tillflykt.[vii]

När vi begrundar dessa uppenbarelser kan vi fråga oss själva: Vill jag bidra till att bygga upp Sion? Kan efterlevnad av tiondelagen vara ett tecken till Herren om att jag litar på honom? Förstår jag att den är en celestial lag som, i kombination med andra lagar, hjälper mig att bli värdig det eviga livets glädje? Efterlevnad av tiondelagen har gett mig och min familj otaliga välsignelser. Det är min bön att var och en av oss, Herrens heliga, gör tiondet till en grundpelare i vår strävan efter timligt och – i slutändan – andligt oberoende.

[i] Handbok 2: Kyrkans förvaltning [2010], 6.1.1).

[ii] 1 Nephi 16:18-32

[iii] Läran och förbunden 119:5–6

[iv] Malaki 3:10–12

[v] Läran och förbunden 101:16-22

[vi] Läran och förbunden 105:5

[vii] Läran och förbunden 115:6