14 veckor in i graviditeten med vårt tredje barn informerade läkarna oss om att jag skulle få missfall på grund av att barnets lungor inte utvecklades som de skulle. Det var tunga nyheter. Jag var förtvivlad och framtiden kändes oviss och skrämmande. Samma kväll besökte min man och jag templet med bedrövade hjärtan och tårfyllda ögon. Vi behövde svar, vägledning och styrka, och vi visste att stillheten i templet skulle föra oss närmare Herren. Vi förundrades över friden vi kände i det celestiala rummet. Jag visste att även om barnet inte skulle stanna kvar på jorden så skulle allt bli bra.
Senare utgöt jag min själ till min himmelske Fader. Jag sa till honom att jag förstod att det var meningen att vår son inte skulle leva kvar hos oss, men att jag om möjligt ville få vissa välsignelser. Jag lovade honom också att om mina önskningar inte uppfylldes så skulle jag inte förlora tron. Jag bad honom låta barnet stanna hos mig längre – att han skulle leva, om så bara en kort stund, tills hela familjen fick hålla honom.
Läs fortsättningen och hela artikeln i februarinumret 2015 av Liahona:
https://www.lds.org/liahona/2015/02/grateful-for-temple-covenants?lang=swe