En av mina personliga traditioner under veckorna före jul är att lyssna på Georg Friedrich Händels ”Messias” medan jag kör till jobbet. Det här oratoriet består av tre delar och återger berättelsen om den kristna frälsningen, med början i de uppenbarelser om Jesus Kristus som återfinns i Gamla testamentet, hans liv som uppfyllelsen av de här profetiorna, hans födelse, hans död på korset och därefter hans andra ankomst. Ett centralt stycke i Messias består av några tonsatta verser ur Jesaja 9. Några viktiga principer sticker ut, speciellt:
- Alla vandrar vi ibland i mörkret – i Kristus finner vi ljuset
”Det folk som vandrar i mörkret ska se ett stort ljus, över dem som bor i dödsskuggans land ska ljuset stråla fram” (Jes. 9:2).
Alla upplever vi stunder av mörker och utmaningar, och det senaste året har präglats av mycket speciella svårigheter. Många har fått uppleva hur det är att känna ensamhet och rädsla inför framtiden. Kristi födelse ger oss hopp. I Kristus finner vi ljus även när allt omkring oss ser mörkt ut. Han är världens ljus och kan vara ett ljus för oss var och en om vi bara följer hans ljus (se äldste Quentin L. Cook, ”Herren är mitt ljus”, generalkonferensen i april 2015).
- Vi finner sann glädje i budskapet om Jesus Kristus
”Du förökar det folk som du inte gett stor glädje. De ska glädjas inför dig som man gläds under skördetiden, som man jublar när man delar byte” (Jes. 9:3).
Ibland frågar mina kollegor och även medlemmar i kyrkan mig varför jag är en sådan glad person. Även jag upplever svårigheter i livet, och allt blir inte som jag vill eller förväntar mig. Men genom Kristus kan vi ha ett evigt perspektiv och till synes stora svårigheter kan te sig mycket annorlunda ur det perspektivet. Hans evangelium – hans bud om en stor glädje – visar oss att mörker alltid följs av ljus och att hans nåd är nog för oss alla (se 2 Kor. 12:9). Det ger mig glädje!
- I Kristus kan vi finna styrka – han besvarar de viktigaste frågorna i livet
”För ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Far, Fridsfurste” (Jes. 9:6).
Kristus är verkligen en underbar rådgivare. Låt oss använda den här gåvan när vi känner oss osäkra, låt oss verkligen försöka ”höra honom” (se president Russel M. Nelsons tal ”Hör honom”, generalkonferensen i april 2020). Han är vår Frälsare och Återlösare, men inte bara för evigheten – han kan hjälpa oss i våra dagliga liv också. Alma beskrev att han ”ska gå ut och lida smärta och bedrövelser och frestelser av alla slag, och … han ska ta på sig sitt folks smärta och sjukdomar … så att hans inre kan fyllas av barmhärtighet … så att han i köttet kan veta hur han ska bistå sitt folk i enlighet med deras skröpligheter” (Alma 7:11–12). Vi kan alltid förlita oss på Kristus!
- Kristus är Fridsfursten – han bör vara vårt fokus under julen
”Så ska herradömet bli stort och friden utan slut över Davids tron och hans rike. Det ska befästas och stödjas med rätt och rättfärdighet från nu och till evig tid” (Jes. 9:7).
Kristus är Fridsfursten. När vi aktivt söker efter hans frid i våra hem under julens högtid blir vår jul inte bara underbar – den växer till att bli en källa till andlig styrka.
Äldste Uchtdorf beskrev den här principen på ett levande sätt: ”Ibland verkar det som om vår ansträngning att skapa en perfekt jul liknar ett jengaspel – ni vet, det som spelas med små träklossar som staplas till ett vingligt torn. Vi försöker göra tornet högre genom att dra ut en träkloss som vi sedan placerar överst på den känsliga stapeln.
De här små träklossarna är symboler för de perfekta delar av julen som vi så gärna vill ha. Vi har inom oss en bild av hur allting ska vara – den perfekta granen, de perfekta ljusen, de perfekta julklapparna och de perfekta familjesammankomsterna. Vi kanske till och med vill återskapa något magiskt ögonblick som vi minns från gångna jular, och inget mindre än det fullkomliga duger.
Förr eller senare händer något obehagligt – träklossarna rasar, gardinerna fattar eld, kalkonen bränns vid, tröjan är i fel storlek, leksakerna saknar batterier, barnen grälar, trycket stiger – och den perfekta jul vi hade tänkt oss, den magi vi ville skapa, rasar ihop omkring oss. Som resultat blir julen ofta en tid av stress, ångest, frustration och kanske till och med besvikelse.
Men om vi bara är villiga att öppna hjärta och sinne för julens anda så inser vi att underbara saker händer omkring oss som riktar våra blickar mot det som hör himlen till. Det är ofta något litet – vi läser ett skriftställe, vi hör en helig julsång och lyssnar, kanske för första gången, verkligen på orden, eller så bevittnar vi en uppriktig kärlekshandling. På ett eller annat sätt berör Anden vårt hjärta och vi ser att julens andemening är mycket starkare och hållbarare än de småsaker i livet vi ofta använder till att dekorera den med” (äldste Dieter F. Uchtdorf, ”Gardiner, förnöjsamhet och julen”, julandakt 2011).
Alla de här speciella upplevelserna som vi förknippar med julen är uttryck för Guds kärlek till oss som jag kan känna igen och igen, speciellt under julens högtid:
”Så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att var och en som tror på honom inte ska gå förlorad utan ha evigt liv” (Joh. 3:16).
Låt oss det här året, under den här julen, minnas vad det är som betyder mest: Det är den här kärleken som Gud känner för oss var och en!