Mitt ämbete som lokalredaktör för Liahona tar mig verkligen till situationer som jag annars inte skulle befinna mig i. För en tid sedan fick jag möjlighet att i över en timme samtala med en alert hundraåring. Det var Viktoria Siebke i Täby församling som hade kontaktat mig och frågat om jag ville skriva om Sven Sörelius. Hon och familjen skulle precis åka och sjunga för Sven på hans hundraårsdag. I coronatider blev hans firande inte riktigt som det var tänkt, inget öppet hus i lägenheten vid Jarlaplan och ingen sång och musik av den före detta hemläraren Tom Heidenberg. Familjen Siebke och andra fick stå i trapphuset och gratulera. Men kungen och drottningen hade skickat födelsedagshälsningar och så även försvarsmakten, en av Svens tidigare uppdragsgivare.
Sven blev intresserad av kyrkan som åttioåring. Han kontaktades av två missionärer på gatan utanför Handelshögskolan i Stockholm. Han välkomnade dem hem för att samtala och missionärerna tog då med sig den unge Anders Stenkrona. Sven tyckte att budskapet var intressant och Anders sammanförde honom sedan med sin far, Sven Karlsson, då patriark i Stockholms stav. Detta ledde till en lång och fin vänskap. Sven och Sven träffades varje måndagskväll för hemafton och diskuterade evangeliet och gräddade våfflor. Sven Sörelius beslut att låta döpa sig kom i samband med ett av de många möten han besökte tillsammans med Sven och Monica Karlsson. Broder Sörelius tog emot prästadömet och är i dag högpräst. Han introducerades sedan till släktforskningen och kom också till templet. Nu har han svårt att komma till kyrkans möten, men han är mycket tacksam för sitt medlemskap. För mig var det underbart att höra en hundraåring berätta om de medlemmar i Stockholm som betytt så mycket för honom.
Jag var nyfiken på varför denne äldre man, som varit så framgångsrik i sitt yrkesliv, valde att lyssna till vittnesbörden om det återställda evangeliet. Redan under andra världskriget kunde Sven Sörelius bidra med specialkompetens inom försvaret. Broder Sörelius har arbetat som forskare och innovatör inom elektronik- och kompositområdet. Han har skrivit flera böcker och undervisat på KTH i Stockholm. Hans kunskaper tog honom flera gånger till Kina som gästföreläsare. Här kan inflikas att Sven som ung lärde känna en god medlem i kyrkan och det var den nu bortgångne Caj-Aage Johansson. Under krigsåren tillhörde de båda samma avdelning inom försvarets säkerhetstjänst.
Under alla år som gått har Sven Sörelius alltid värdesatt sin familj. De har nära kontakt med varandra och träffas ofta. En av hans fyra döttrar bor i dag i samma hus. Han berättar att hon tar så väl hand om honom.
Sven har också behövt gå igenom svåra upplevelser under sitt liv. En vuxen dotter gick bort i cancer för några år sedan och hans älskade hustru drabbades av den dödliga neurologiska sjukdomen ALS vid 75 års ålder. Under tre års tid tog han hand om hustrun som bara blev mer och mer förlamad. Den sista tiden behövde hon vara på sjukhem. Sven Sörelius är så tacksam för sin tro på ett liv efter döden och ser fram emot att få träffa de som gått före honom.