Släktforskning är ett område som det pratas en hel del om i kyrkan och som jag har haft många lektioner om när jag växte upp i kyrkan. Ändå så känns det som en av de svårare uppmaningarna att följa. Var ska man börja? Mycket av min familjs släktforskning var gjord av min farfar och farmor som varit medlemmar i kyrkan en längre tid, så det kändes omöjligt att tillägga något på den sidan. Min mormor är inte medlem i kyrkan och hennes danska släkt har varit väldigt svår att efterforska för min mamma. Jag och min mamma började släktforska tillsammans när jag var runt femton år gammal – först var det ganska motvilligt från min sida, men efter att ha hittat det första namnet så var det inte svårt att forska. Släktforskning är lite som ett spel – man måste hitta alla ledtrådar och försöka pussla ihop familjer tillsammans och dubbelkolla om det som man hittat stämmer.
Jag flyttade hemifrån (Jönköping) när jag var 18 år och när jag gick på universitet i USA fanns det ingen tid över till släktforskning. Efter att jag tog examen förra våren så var jag arbetslös under några månader, en tid som var väldigt frustrerande för mig. Jag var väldigt rastlös och frågade min mamma vad jag skulle göra. Hon såg sin chans och föreslog släktforskning. Jag tänkte varför inte? Det jag inte visste då var att släktforskning skulle bli något som jag älskar. Känslan att komplettera en familj och kunna skicka deras namn till templet är en av de bästa som finns. Det mest fantastiska är att det kändes som att jag utvecklade relationer med mina släktingar. Att hitta deras namn, födelsedatum, dödsdatum och andra livshändelser gjorde ett djupt intryck på mig.
I september förra året var jag hemma i Sverige hos mina föräldrar och vi planerade en resa till Danmark. Vi åkte runt i alla små byar som mina förfäder kommer ifrån, och vi hittade till och med ett av våra förfäders namn på en gravsten på en av alla kyrkogårdar vi besökte. Jag kände en stark tacksamhet och närhet till alla de som har gått före mig, och det var en fantastisk upplevelse som jag alltid kommer att hålla kvar. Jag ser nu framemot att utföra tempelarbetet för dessa förfäder som jag själv har hittat i kyrkböckerna.
Min mamma och jag släktforskar fortfarande tillsammans då och då. Genom Skype är det möjligt trots att vi bor så långt från varandra.
Mitt vittnesbörd om släktforskning är otroligt starkt – om vi är villiga att sitta ner och ta tid från våra liv så kommer det välsigna oss på sätt som känns overkliga. Jag är otroligt tacksam för uppmaningen som jag har hört under hela min uppväxt i kyrkan och jag är ännu mer tacksam att jag följde uppmaningen och tog mig tid till att börja, för det har gett mycket mer än jag kunde tänka mig.