Sara Sandelin från Kristianstads gren har kallats till Sverige på mission, men allra först bar det den 3 juli av till missionärsskolan i Preston i England.
Även om hennes mamma Nancy har haft inflytande på hennes beslut att bli missionär genom berättelser om sin egen mission, och att storebror Joel för närvarande verkar på heltid i Malagamissionen i Spanien, så var det för att hon själv ville det som hon skickade in sina ansökningspapper.
”Ända sedan jag var 10 år gammal har jag velat åka på mission och har sparat pengar på olika sätt. Många säger att det är svårt att spara pengar, så det är viktigt att börja tidigt. Jag har haft ett missionskonto och där har jag satt in en del av studiebidraget och månadspengen, så nu har det blivit rätt mycket”, berättade Sara. Skolkamrater har försökt få henne att tänka på allt annat hon kan använda pengarna till, men Sara har varit fast besluten och tror att missionstiden kommer att hjälpa henne att utvecklas.
Hur har hon då förberett sig? ”Jag har varit mycket tillsammans med våra systermissionärer, studerat med dem på morgnarna, undervisat med dem”, förklarar hon. ”Vi har också haft rollspel när jag fått undervisa dem och det har ökat min förståelse för hur vi kan undervisa på olika sätt. Jag har också läst i ’Predika mitt evangelium’ och i den förberedelsebok som missionärer får i samband med sina kallelser.
Sara är en talangfull person, med många gåvor som hon hoppas ska komma till nytta under missionen. Hon talar flytande spanska, kan spela piano och har lett sången under en lång tid i Kristianstads gren. Hon tycker också att hon har lätt för att planera och organisera. ”Jag planerar alltid min dag kvällen före, så jag känner mig förberedd även inom det området.”
När hon tänker tillbaka så känner hon att hon alltid har haft ett vittnesbörd. ”Men det stärktes väldigt när jag som 14-åring var på mitt första EFY. Det var heller inga svårigheter för mig att delta i morgonseminariet, jag tycker om att gå upp tidigt och att ta bussen kl. 6.21 var inga problem. Det intressanta var rektorns reaktion på skolan, för jag fick be om tillstånd att komma med buss som gjorde att jag blev 10 minuter sen. Rektorn tyckte det var intressant att jag som 14-åring gick upp så tidigt för att komma till kyrkan.”
Innan hon åkte på sin mission berättade hon för sina skolkamrater varför vi i kyrkan gör missionsarbete. Inför sin misson gläder hon sig nu åt tanken att kunna hjälpa andra att komma närmare Kristus.