Samtal med en musikalförfattare

Gunnel_Hedberg
Gunnel Hedberg, musikalförfattare som är medlem i Örebros församling. (Foto: Mathilda Ambin)

Så länge jag kan minnas har min mamma gjort olika musikaliska program. När president Spencer W. Kimball besökte områdeskonferensen i Köpenhamn 1976 var jag en av 80 flickor som skred genom auditoriet i ett storslaget Luciatåg. Luciatåget var ett av inslagen i ett nordiskt kulturprogram där mamma och pappa (Arne Hedberg) ansvarade för den svenska delen.

Den första musikalen mamma skrev hette Ett arv att förvalta (1977), en pjäs i fyra akter med uppdiktade historier om pionjärtiden. Genom åren har det blivit cirka 18 musikaler i olika former.

Erica: Hur kom det sig att du började skriva musikaler?

Gunnel: Jag blev kallad som stavsmissionär med uppgift att skriva korta musikteateravsnitt för att användas i missionsverksamheten. Oftast handlade det om en princip som skulle illustreras.

Erica: Hur går det till när du skriver manus? Varifrån kommer din inspiration?

Gunnel: Inspiration kommer på lite olika sätt. Regnbågen, historien om en liten flicka som flyger upp till regnbågen och där lär sig hur mycket hon är värd, kom till då jag och min man, som då var stavspresident, åkte hem till en familj som förlorat sin baby i plötslig spädbarnsdöd. I familjen fanns en liten pojke som inte förstod vad som hänt hans syster. Jag hittade på en saga om flickan som nu var i himlen, en härlig plats full med äventyr. Den kunde han ta till sig. Sedan gjorde jag om sagan till en musikal.

Storyn till de historiska musikalerna – Vägen hem, En sång för min själ, Följ din stjärna och Fånga livet – fann jag i det rika material som Birgitta Wennerlund samlat på sig från dokument i kyrkans historiska arkiv. En dramatiserad version är inte biografisk. För det första måste jag hitta på alla repliker. Men händelseförloppet följer dagboksanteckningar och jag diktar inte ihop de mirakulösa saker som hänt. I pionjärernas berättelser (dagboksanteckningar) finns många 'övernaturliga' händelser nedtecknade som är mycket fina. Ett exempel från ”Vägen hem” är när Ida, som varit död i många år, visar sig för en missionär och ber honom besöka hennes familj.

Birollerna är helt uppdiktade för att få dramaturgin att fungera. När jag skapar tar olika personer plats på scenen i mitt huvud. Jag hör vad de säger och ser hur de beter sig. Ibland protesterar de mot mina ordvändningar och säger: 'så skulle jag aldrig uttrycka mej!” Då följer jag inspirationen och låter samtalet ta en annan vändning. Det är högst påtagligt och mycket roligt.

Erica: Vad har det betytt för dig att skriva och sedan arbeta med uppsättningarna av musikalerna?

Gunnel: Att skapa en musikal är nästan tvingande för mig. Jag ber mycket om både utformning och vilka som skall fylla rollerna. Det är väldigt roligt, det ger mig energi. Jag drar igång något. Men så 'går beslutsamhetens friska hy över i eftertankens sjuka blekhet' och jag tänker: vad har jag dragit igång? Tänk om jag är alldeles fel ute.

Varje musikalgrupp som jag arbetat med har varit fantastisk. De jobbar på. Vad som är mycket speciellt är att se skillnaden mellan ett genrep och en föreställning. Vi kan rent påtagligt se hur änglarna hjälper oss och lyfter oss högt över vår egen förmåga. Det är lika fantastiskt varje gång. För vi är amatörer utan utbildning men ändå kan resultatet bli så bra. Det har lärt mig att sätta min lit till Herren. Om jag gör vad jag kan så gör han resten!

Dessutom har jag haft en enastående tur att få samarbeta med personer som har skrivit bra musik. Det råder ett speciellt förhållande mellan text och musik. Jag har mest arbetat med Peter Edvinsson. Övriga låtskrivare är Terez Nilsson, Neil Baker, Isac Gerrbo och Daniel Blomberg. Det är många som skriver musik nu, så det borde bubbla fram musikaler.

Erica: Slutligen, vilka råd kan du ge till någon som sitter på sin kammare och har en idé som han eller hon vill utveckla till något konstnärligt?

Gunnel: Skriv på! Var beredd att skriva om manuset när du märker att det inte fungerar på scen. Tålamod är ett måste. När det är dags för repetitioner, kom då ihåg att människor alltid är viktigare än program, det vill säga gräla inte och bli inte sur när allt inte går som du tänkt. Allt blir bra till slut!

Här slutar vårt samtal. Jag är mycket tacksam att jag växte upp i en familj som sjöd av kreativitet. Tack vare mammas idoga arbete med att skriva och sätta upp musikaler har jag själv fått medverka i olika roller: strålkastarskötare, scenograf, kostymdesigner, koreograf och dansare. Det har varit mycket roligt och varit ett fantastiskt sätt att få utveckla mina talanger. Tack mamma, du är bäst!

Fotnot: Musikalen ”Vägen hem” uppfördes första gången hösten 1999 i Örebro och Gubbängen. Sommaren 2002 spelades den i Västerhaninge och nu senast under mars månad i Örebro och Gubbängen.