I sitt tal under generalkonferensen i april 2015, 'Sabbaten är en lust och en glädje”, inbjöd oss äldste Russell M. Nelson att ”utvärdera hur [vi] ser på och vad [vi] gör på sabbatsdagen”.(1)
Han rådde oss att söka inspiration till att helga sabbaten och sa: ”Jag lärde mig genom skrifterna att det jag valde att göra och min inställning till sabbaten var ett tecken mellan mig och min himmelske Fader. Med den insikten …, när jag behövde bestämma mig för om en aktivitet var lämplig att göra på sabbatsdagen eller inte, ställde jag helt enkelt frågan: ’Vilket tecken vill jag ge Gud?’”(2)
De här orden fick mig och min fru Sara att tänka över vilket tecken (3) vi gav Gud genom det vi gjorde på söndagarna. Vi insåg att vi inte behövde göra några stora förändringar, men kände att vi borde börja ägna större uppmärksamhet åt små saker. Vi gick redan i kyrkan varje söndag. Vi avstod på sabbaten från arbete, idrott, studier eller andra aktiviteter som skulle få någon annan att arbeta på Herrens dag. Så vi sökte inspiration för att förstå vilka steg vi behövde ta för att följa den här uppmaningen från en apostel.
En söndagseftermiddag bad våra barn oss att spela ett av de sällskapsspel de tyckte bäst om. Spelet gick ut på att svara rätt på så många av frågorna som möjligt. Frågorna var alltid för svåra för barnen, men det verkliga skälet till att barnen tyckte om spelet var de blinkande lamporna och de ljudliga signalerna som varje spelare fick.
Jag tänkte säga åt dem att välja någon annan aktivitet, när Sara sa att vi skulle spela spelet barnen föreslagit, men på två villkor: 1) hon skulle ställa alla frågorna och 2) vi skulle inte använda frågorna på korten. I stället skulle hon skapa fyra nya kategorier, och alla skulle ha med evangeliet att göra. När vi gjorde oss klara undrade jag hur Sara skulle kunna komma på så många frågor om evangeliet, själv kunna alla svaren och se till att frågorna var på rätt nivå för varje barn. Dessutom skulle hon göra allt utan tid att fundera. Jag tänkte: Det här blir katastrof. Men när vi börjat spela blev det snart tydligt att en mors önskan att låta sina barn leka och en dotters önskan att lyda sin himmelske Faders bud att helga sabbaten hade gett den Helige Anden chansen att inspirera en förälder att finna sätt att både helga Herrens dag samtidigt som det blev till glädje för hennes barn.
Då påmindes jag om Nephis ord: ”Och det hände sig att jag, Nephi, sade till min far: ”Jag skall gå och göra det som Herren har befallt, ty jag vet att Herren inte ger människobarnen några befallningar utan att bereda en utväg för dem att utföra det som han befaller dem.”(4) När Herren begär något av oss, direkt eller genom våra ledare, tror vi ibland att vi inte kan klara det, men om vi ber om inspiration och är villiga att handla, öppnar han en väg just där vi trodde att ingen utväg fanns.
Söndagen är en dag vi ser fram emot. Den här speciella dagen stärker vi våra band med Gud och med Frälsaren genom att gå i kyrkan och ta del av sakramentet. Den här speciella dagen stärker vi vår familj genom att ägna oss åt sunda familjeaktiviteter som för oss närmare varandra och Gud. Sådan samvaro på söndagen som hjälper oss minnas och ära Gud har hjälpt till att göra den dagen till en ”lust”(5) och en glädje.
(1) Se Russell M. Nelson, ”Sabbaten är en lust och en glädje” Liahona, maj 2015.
(2) D:o
(3) 2 Mos. 31:13.
(4) 1 Ne. 3:7.
(5) Jes. 58:13.