En kväll i maj satt jag i Sankt Pauli kyrka i Olskroken, Göteborg, och lyssnade på en konsert med mina barns stråkensemble. Det var första gången jag var i den kyrkan och jag blev glatt överraskad över att se Thorvaldsens vackra Kristus-staty framme på altaret. Plötsligt mindes jag att min farfars far hade flyttat från de värmländska skogarna till det här området i Göteborg och att min farfar hade vuxit upp här. Kanske hade de besökt den här kyrkan innan de blev medlemmar?
När de ljuva tonerna till ett verk av Sibelius fyllde rummet, kunde jag föreställa mig hur min farfars far, farfar och farmor satt där med oss, och mitt hjärta fylldes och tårarna började rinna. De kändes så nära i den stunden! Jag vet att de älskade musik och att de hade varit så stolta och glada över att få se sina efterkommande utöva musik på det här viset.
Dagen efter kollade jag upp adresser de hade bott på och blev överväldigad när jag insåg att min farmor Clara hade vuxit upp precis mitt emot kyrkan! Och gammelfarfar och farfar hade bott en kort promenad därifrån. Vår kyrkas lokaler hade också legat en kort bit därifrån. I min farfars historia kunde jag även läsa att min gammelfarfar ofta besökt den kyrkan och att min farfar hade haft skolavslutningar där och att han beundrat det vackra altaret, och hänförts av orgelns mäktiga brus (vilket inspirerade honom till att själv lära sig spela lite när han blev äldre). Tänk att mina förfäder hade suttit i den kyrkan och tittat upp på Kristus-statyn, samma staty som blivit något av en symbol för vår kyrka i dag – den kyrka de skulle komma att ansluta sig till!
Bara några dagar efter den här andliga upplevelsen blev jag av en händelse ombedd att skriva en artikel om vår släkts 100-årsjubileum som medlemmar i kyrkan, eftersom jag hade nämnt det i ett tal jag hållit några månader tidigare. Och ytterligare några dagar senare medan jag arbetade på artikeln, påminde Facebook mig plötsligt om ett minne från samma dag flera år tidigare: nämligen ett foto av min farmor och farfar! Det kändes verkligen som om himlen ville mig något med alla dessa små plötsliga påminnelser om mina förfäder.
Processen med att skriva artikeln gav mig tillfälle att ta kontakt med flera personer i släkten både på svenska och amerikanska sidan. Tack till alla som har bidragit!
(Katrinas artikel om hennes släkts 100-årsjubileum som medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga kommer i oktobernumret av tidskriften Liahona)