När pappa gick bort så var han där

Cristina

För fyra år sedan hade jag ett av mitt livs svåraste upplevelser när min pappa dog. Jag kommer så tydligt ihåg känslan av maktlöshet, chock och fasa som trängde in i mitt sinne och hjärta i samma stund som jag insåg att pappa inte längre skulle vara här med oss.

Plötsligt ifrågasatte jag allt som jag trodde att jag visste om frälsningsplanen. Pappa var inte medlem i kyrkan, så jag började undra om livet är slut i och med döden eller om familjer kan vara tillsammans för evigt. Jag knäböjde många gånger för att få tröst och svar på mina innerliga frågor. Jag sökte efter dessa svar i Mormons bok och profeternas lärdomar. Det var ett långdraget och vackert sökande. För varje dag kände jag mitt hjärta lugna ner sig en smula. Jag kände att Frälsaren var nära, hur han kramade mig, stöttade mig, gick med mig. Jag kände mitt hjärta fyllas med hopp och tro. Efter den upplevelsen visste jag att det jag trodde på var sant!

Jag vet att Jesus Kristus är där för att lyssna och trösta oss. Han är alltid tillgänglig, men i stunder av oro eller sorg kan vi känna honom på ett väldigt särskilt sätt om vi öppnar våra hjärtan. Jag lärde mig också att älska min familj och att se till att de visste det. Genom tro och ett uppriktigt hjärta vet jag att vi kan känna våra krossade hjärtan helas och lindras av Kristus, fridsfursten. 


”När vi möter sorg och prövning är det ett tillfälle att fördjupa vår tro på Gud, att arbeta hårt och tjäna andra. Då helar han vårt förkrossade hjärta. Då skänker han oss personlig frid och tröst. Dessa stora gåvor kan inte fördärvas, inte ens av döden.”

Russell M. Nelson, ”Jesus Kristus – den store läkaren”