Sedan jag var liten har min familj varje Alla Helgons dag besökt en missionärsgrav på Västra kyrkogården i Göteborg. De två missionärerna som ligger begravda där, John A. Quist och John H. Jensen, gick bort i slutet på 1800-talet. Det har alltid varit väldigt speciellt att kunna tända ljus vid denna grav och under tonåren kände jag ett växande intresse för att lära mig mer om vilka de här missionärerna faktiskt var.
När jag sökte hittade jag bara information om den ene, John A. Quist. Jag lärde mig var han kom ifrån, läste dagboksanteckningar och hittade anledningen till varför han dog endast 45 år gammal. Under denna tid kunde jag då och då vakna upp under nätterna och känna närvaron av en annan person.
I januari 2016 åkte jag själv ut som missionär, efter att ha blivit uppehållen av sjukdom under flera år,och fick tjäna här i Sverige. En dag satt jag i missionshemmet, där missionspresidenten och hans fru bor, för att ha en intervju. När jag väntade utanför hans kontor såg jag en dagbok på bordet skriven av John A. Beckstrand, missionspresidentens gammelfarfar. Jag började bläddra i dagboken och efter en stund såg jag ett namn som jag kände igen: John A. Quist. Kunde det vara samma person vars grav jag besökt under alla dessa år?
När jag läste vidare lärde jag mig att John A. Beckstrand hade varit närvarande i slutet av Quists sista tid i livet. Det var mycket speciellt att läsa och vid ett senare tillfälle fick jag möjlighet att visa min missionspresident och hans fru, Jim och Tammy Beckstrand, denna grav i Göteborg.
Vi spolar fram tiden till tidig sommar 2017. Jag var inte längre missionär men hade möjligheten att vara med på Jim och Tammy Beckstrands sista konferens innan de skulle avsluta sin mission. Under mötet kom en missionär som jobbade på missionskontoret fram till mig och frågade om hjälp. Det var en man som hade ringt från USA och som ville veta mer om sin släkt i Göteborg.
Jag fick prata med mannen och han berättade att han höll på att förbereda sig för att göra en resa till Europa för att släktforska och besöka de platser hans släkt kom ifrån. När jag frågade vad mannen hette svarade han ”Quist” i efternamn. Det visade sig att han var släkt till samma John A. Quist vars grav jag hade besökt varje år sedan jag var barn. Senare den sommaren kom mannen till Sverige och jag hade möjlighet att visa honom graven.
Tiden gick och det var inte förrän våren 2020 som jag på nytt började känna att jag behövde forska mer kring John A. Quist för att se om det fanns några kopplingar. Jag fortsatte känna att det fanns någon som vill säga mig något, men vad? En tanke kom att jag ska kolla upp om det finns någon koppling via min morfars sida. Jag läste på nytt i Quists missionsdagbok och såg gång på gång hur John A. Beckstrand nämndes. Jag tog bilder på detta för att kunna skicka detta till min tidigare missionspresident.
En dag titta jag på en karta i Family Search som visade varifrån mina egna släktingar kom ifrån och plötsligt dök namnet John A. Beckstrand upp. ”Det måste ha blivit något fel” tänker jag. Sidan måste ha blandat ihop det eftersom jag tidigare sökt på hans namn. Men efter lite mer eftersökning visade det sig vara helt rätt! Jag var släkt med John A. Beckstrand, på min morfars sida, och därmed även min missionspresident!
En värme fyllde varje del av min kropp och jag började gråta - glädjetårar. Efter alla dessa år kunde jag äntligen förstå. Förstå varför jag skulle fortsätta leta information och forska kring denne John A. Quist, varför jag kände att det var någon som ville säga mig något, varför sjukdom gjorde att jag inte kunde åka ut på mission tidigare.
Jag känner att jag har varit på rätt plats, vid rätt tidpunkt, alldeles för många gånger för att det ska kunna vara bara tillfälligheter. Gud är god, livet är härligt, mirakel sker.