En natt för ungefär 13 år sedan hade jag en dröm. Jag drömde att jag befann mig i skolans uppehållsrum och där, vid ett av borden, satt han. Han kom fram till mig och bad uppriktigt om förlåtelse för det som hade hänt. Jag bestämde mig för att förlåta honom och det slutade med att vi pratade som vänner.
Denna dröm hade jag några veckor efter det att jag och två av mina vänner blivit rånade. Det visade sig att en av rånarna gick på samma skola som jag gick på. Eftersom rånet inte ägt rum på skolan eller under skoltid beslutades det att denne unge man inte skulle stängas av.
Veckorna som följde var fruktansvärda. I väntan på rättegång pågick ett rävspel i skolans korridorer. Ett hånleende fanns ständigt på hans läppar då vi möttes, vilket gjorde att stressen och frustrationen bara växte och växte. Om jag ska vara ärlig så föreställde jag mig kväll efter kväll, innan jag somnade, hur jag tryckte upp honom mot väggen, skrek och hämnades. Men till slut blev det dags för rättegång – som vi vann.
Efter domen ordnade skolan så att vi skulle få träffa en medlare. Jag påmindes om min dröm och ville att medlaren skulle föra vidare att jag var villig att lägga allt som hade hänt bakom mig, och i stället bara fokusera på framtiden. Vid nästa möte var vi båda närvarande och jag upprepade vad jag tidigare hade sagt. Den unge mannen bad då medlaren att lämna rummet och därefter kom ordet: förlåt. Han bad uppriktigt om förlåtelse. Och jag förlät honom.
Det bestämdes att vi skulle säga hej varje gång vi sågs för att veta hur vi skulle agera. Sjukdom gjorde att jag fick gå ett extra år i skolan, som också innebar ett extra år med min rånare. När skolan började igen efter sommarlovet fortsatte vi att heja på varandra. Men efter en tid sa han inte bara hej utan frågade även hur jag mådde. Detta fortsatte och blev mer och mer för varje gång.
Sista skoldagen kom och är en dag jag aldrig kommer att glömma. Jag satt i datorsalen när den unge mannen kom in och satte sig. Det var bara vi där men den här gången var jag varken obekväm eller nedstämd av hans närvaro, för den här gången pratade vi som vänner. Vi som en gång varit en rånare och hans offer.