På dagis och gudstjänster under december månad klär sig barn i morgonrockar och handdukar för att återge julberättelsen. Berättelsen slutar vanligtvis med att de tre vise männen finner Jesusbarnet och ger honom sina gåvor av guld, rökelse och myrra.
Vilka intressanta gåvor! Även om en del tror att de var praktiska gåvor är det mer troligt att de gavs av symboliska skäl.
De tre gåvorna som Jesus fick förebådade inte bara hans kommande liv,[1] utan tillkännagav också de gåvor som vår Frälsare skulle komma att ge till oss genom sin verksamhet och sitt försoningsoffer.
Guld är den typiska gåvan till kungar,[2] eftersom det symboliserar kungens värdighet och makt.[3]
Guld påminner oss också om att Jesus Kristus har gjort det möjligt för oss att bli upphöjda. Alla som följer Jesus Kristus som hans förbundslärjungar, och håller ut intill änden, ska ges en ”rättfärdighetens krona”.[4] Dessa Kristi sanna efterföljare är ”ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, ett heligt folk”.[5] Ja, tack vare Jesus Kristus kan vi en dag ”ärva troner, riken, furstendömen och makter, herradömen och alla höjder och djup”.[6] Guld påminner oss om alla gåvors spira – upphöjelse – som görs tillgänglig för oss endast genom Jesus Kristus, kungarnas Kung.[7]
Rökelse kommer från en väldoftande kåda och användes under prästadömsförrättningar, när man offrade brännoffer, och i oljan som användes till att smörja prästerna.[8] Rökelsen visar på att Jesus är den store översteprästen,[9] men den påminner oss också om att han är Guds Lamm[10] – det ”stora och sista offret … ja, oändligt och evigt”.[11]
Rökelse påminner oss om Frälsarens kärleksgåva – en kärlek så stark att Jesus lade ner sitt liv. ”Ingen har större kärlek.”[12]
I Nya testamentet förknippas myrra vanligtvis med balsamering och begravning på grund av dess konserverande egenskaper.[13] Myrrans medicinska användbarhet kan symbolisera Kristi roll som den store läkaren, och dess användning vid begravningar kan symbolisera ”den bittra kalken” han skulle dricka när han led för våra synder.[14]
Myrra hjälper oss också minnas att Jesus Kristus har ”brutit dödens band”.[15] Jesus gav oss uppståndelsens gåva. Han dog frivilligt, och tog upp sitt liv igen så att vi kunde göra detsamma. De dödas förtorkade ben som Hesekiel såg kommer en dag åter fram som levande själar.[16]
Med tanke på vår Frälsares osjälviska och vänliga karaktär bör det inte vara en överraskning för oss att dessa gåvor som gavs till Jesus som spädbarn har helgats till vårt bästa, givits tillbaka till oss, och utgör symboliska påminnelser om några av de mest dyrbara gåvor Frälsaren ger mänskligheten.
I kapitel 88 i Läran och förbunden får vi rådet:
”Ty vad gagnar det en människa om någon skänker henne en gåva och hon inte tar emot gåvan? Se, hon gläds inte över det som ges henne, inte heller gläds hon över den som är gåvans givare.”[17]
Kanske en av de största gåvor vi kan ge vår Frälsare denna juletid är att minnas, omhulda och verkligen ta emot hans gåvor till oss.
Vi kan sedan försöka hjälpa andra att se dessa gåvor.
Jag vittnar om att Jesus Kristus är Guds Son, den store Immanuel, och alla goda gåvors givare.
[1]Liahona, Omtänksamma gåvor, Rebekah Atkin, dec. 2011.
[2] 1 Kung. 9:14, 28
[3]Liahona, Omtänksamma gåvor, Rebekah Atkin, dec. 2011.
[4]L&F 29:13 (kursivering tillagd)
[5]1 Petr. 2:9 (kursivering tillagd)
[6]L&F 132:19 (kursivering tillagd)
[7]1 Tim. 6:15
[8]Liahona, Omtänksamma gåvor, Rebekah Atkin, dec. 2011.
[9]Hebr. 4:14–15
[10]1 Ne. 10:10
[11]Se Alma 34:10–15
[12]Joh. 15:13
[13]Joh. 19:39–40
[14]L&F 19:18–19
[15]se Mosiah 15:8–9
[16]L&F 138:43
[17]L&F 88:33