I slutet av min mission hade jag förmånen att vägleda en ny missionär. Äldste Benard var ung men hade en stark tro. En förmiddag i december nämnde Äldste Benard att han hoppades på och även trodde på att det skulle snöa till jul.
Vi hade i början av december haft kortärmade skjortor och jag visste av erfarenhet att det inte tenderar att snöa i Texas. Lite skojande sa jag att det krävs ett mirakel för att det skulle snöa till jul. Jag uppmanade min kamrat att be för det som jag själv föreställde som omöjligt.
Senare under december var det några dagar med minusgrader och det bildades frost på morgnarna. Däremot var det oftast runt 5-15 grader under större delen av dagarna vilket var normalt då vädret skiftar rätt mycket i östra Texas.
Äldste Benard fortsatte att be för snö och även jag tillade det ibland i mina böner.
När julen närmade sig hade det inte fallit någon snö. Julafton kom och det föll ingen snö den dagen.
Juldagen kom och förmiddagens väder bestod av åskstorm och spöregn. Det kändes därmed som att det inte skulle bli någon vit jul.
Familjen vi åt julmiddag med hade en annan sorts tradition där de åt ”italiensk” mat med familjen. Det blev helt enkelt inte en dag som matchade ”julen” för vare sig äldste Benard eller mig när vi satt där och åt ravioli på juldagen.
När Äldste Benard hade videosamtal med sin familj, så skedde det en förändring utomhus. Ett av barnen i familjen vi besökte, sprang in och sa att det snöar. Jag och den övriga delen av familjen kollade ut och såg att det faktiskt började falla snöflingor. Vi hade svårt att tro på det vi såg då det inte bara föll några få snöflingor utan det fortsatte och fortsatte snöa.
Jag informerade Äldste Benard efter hans samtal om förändringen och han kunde inte föreställa sig att det skulle vara ett vitt landskap där ute när han kom ut från kontoret. Ett mirakel hade skett och ännu ett mirakel skedde då vi lyckades ta oss hem i säkerhet då bilar i Texas inte är anpassade för snö.
Vi fick senare höra att det var första gången på drygt 60 år som det hade snöat på juldagen i den delen av Texas. Den julen fick jag ännu ett vittnesbörd av att Herren både lyssnar på och besvarar våra bönor. Även det som kan föreställas som omöjligt, är inte omöjligt för Herren.