I Storbritannien börjar taxeringsåret den 6 april. Därför har datumet mer än en andlig betydelse för mig som är pensionerad finanskonsult. Jag minns att jag gjorde nödvändiga förberedelser för att minimera kundernas skattskyldighet och se till att deras affärer var i ordning inför det nya taxeringsåret. Det var en pågående process som varade året igenom och krävde koncentrerade ansträngningar – förberedelse.
På samma sätt kräver timligt oberoende förberedelse och är ingen engångsföreteelse. Om vi bara kunde träna hårt en dag om året och sedan slippa till nästa år!
Men så fungerar det inte! Timligt oberoende, förmågan att ta hand om sig själv, sin familj och andra, är ett livslångt arbete. Det kräver hårt arbete, bön, studier och meditation. Det kräver beslutsamhet och kanske allra mest tro och självkontroll.
I den här artikeln ska jag tala om den personliga ekonomin, som är en aspekt av timligt oberoende.
Vi har fått höra att ”om ni är redo skall ni inte frukta”.[1] Tro kommer av att lyssna på våra ledare och lita på deras inspirerade råd. De råder oss till exempel att undvika skulder (eller snabbt göra oss skuldfria) genom att leva inom våra tillgångar och betala tionde och fasteoffer så att Herren kan öppna himlens fönster för oss.[2]
Jag har gett råd till många medlemmar i ekonomiska svårigheter. Det är lite som att påbörja en ny diet. Många börjar bra men ger upp så snabbt att de inte ger det en riktig chans. Få har tillämpat principerna de fått undervisning om tillräckligt länge för att de ska fungera. ”Du har förkunnat för oss hårda ord, mer än vi kan tåla.”[3]
Jag hade en mindre företagskund som det gick mycket bra för, men så köpte chefen en BMW för 70 000 pund, tvärt emot vad jag rådde honom. Men hans granne hade ju en BMW! Jag hade sagt till honom att han mycket snart skulle ta bilen för given och dessutom vara mycket fattigare. Han ringde mig kort därefter.
”Du hade rätt Chris”, sa han till mig. ”Det är bara en metallklump och nu kan vi inte betala våra räkningar den här månaden.”
Företaget gick omkull och det tragiska är att det inte hade behövt hända.
Vi försöker uppehålla en viss image genom att göra inköp med andra människors uppfattning om oss i åtanke! Jag kallar det för att ”köpa för andra”. Högmod, egotrippar – kalla det vad du vill – kan få tragiska följder.
Jämför ovanstående berättelse med ”Nasty Nick” från Portugal som kom till England för att söka jobb. Han var i tjugofemårsåldern och gift. Jag hjälpte honom med hans första bolån. Han arbetade hårt, men betraktades av sina kollegor som en ogenerös person, rentav småaktig. Han bjöd aldrig ut sin fru, åkte aldrig på semester och köpte aldrig några presenter. Han bara arbetade och arbetade och arbetade.
Inom några år hade han betalat av sitt bolån och sparat tillräckligt med pengar att han kunde åka tillbaka till Portugal, bygga ett familjehem och två lägenheter som han sedan hyrde ut. Det senaste jag hörde var att Nick hade startat ännu ett företag. ”Nasty Nick” var inte så otrevlig trots allt! Han hade en vision, han satte upp mål och gjorde uppoffringar för familjens trygghets skull. Han köpte bara det han behövde. Det han ville ha fick vänta.
Hur är det med oss? Köper vi för andra? Eller är vi tålmodiga nog att vänta så att vi inte sätter oss i skuld, utom för sådant som är nödvändigt – kanske en utbildning, ett hus och en enkel bil – och är vi då snabba att betala tillbaka lånen? Vi ska betala vårt tionde och fasteoffer. Jag vittnar för dig om att Herrens välsignelser är verkliga och att det går bra för oss om vi är lydiga. Det vet jag vet av egen erfarenhet.[4]
Om vi har en fot i världen med materiella saker som vi inte har råd med, låt oss då dra ut den fort. Lån ska endast tas för de nödvändiga saker som jag nämnde, även om du kan behöva en ny soffa! Bestäm dig för vad du vill, sätt upp mål och skapa planer för att uppnå det du vill ha genom budgetering. Be och arbeta för det. Det är receptet för framgång!
[1] 1 L&F 38:30
[2] 2 Mal. 3:10
[3] 1 Ne. 16:1