BUDSKAP FRÅN OMRÅDETS LEDARE
BUDSKAP FRÅN OMRÅDETS LEDAREÄldste Joaquim J. Moreira, Portugal
Områdessjuttio
Områdessjuttio
”Var och en som tror att Jesus är Kristus, han är född av Gud, och var och en som älskar Gud som har fött, älskar också den som är född av honom.”[i]
Att vara född av Gud är en unik, personlig och oförglömlig upplevelse, som gör det möjligt för oss att övervinna vårt livs utmaningar.
Upplevelsen av vårt första möte med missionärerna är ett ögonblick vi aldrig glömmer, då när vi hade vår första andliga upplevelse av att erhålla ett vittnesbörd.
I dessa upphöjda ögonblick är det som om vårt ”slumrande stoft”[ii] får nytt liv och vi känner ”livsanden i vår näsa”[iii] och föds på nytt.
Det var det som hände femtonåriga Telma Silva från Seixals församling i Setúbals stav i Portugal. Fastän hon inte var medlem av kyrkan deltog hon i morgonseminariet och utvecklade en önskan att bli döpt, tack vare den kärlek hon kände bland medlemmarna.
Vid ett tillfälle uppmanade Setúbals stav ungdomarna att delta i en tempelresa till templet i Madrid i april 2016.
Telma var ledsen över att hon inte kunde följa med på resan med sin seminarieklass eftersom hon inte var medlem i kyrkan. Så hon beslöt att sätta sin tro på Jesus Kristus på prov och bestämde sig för att bli döpt. Men det stannade inte där: Eftersom hon skulle till templet blev hon också engagerad i att lära känna sina förfäder för att kunna utföra förrättningar för dem i dopets vatten.
Telma blev inte bara född på nytt. Hon hade också genom sina seminariestudier lärt sig om det hon kunde göra för sin släkt genom att ta med sina förfäders namn till templet så att de kunde få upplevelsen av pånyttfödelse, en härlig andlig upplevelse.
”När vi älskar Gud och håller hans bud, då vet vi att vi älskar Guds barn.”[iv] Vår kärlek till Gud visas också när vi älskar alla hans barn, de som är ibland oss, de som ska komma och de som redan lämnat oss.
En av de största kärlekshandlingarna är när vi gör något för någon som personen inte kan göra själv.
Den största kärlekshandlingen som utförts på denna jord var vår Frälsares Jesu Kristi försoningsoffer. Hans försoning lät oss få del av syndernas förlåtelse, något vi inte kunde åstadkomma själva.
På liknande sätt kan våra förfäder inte vistas i Guds närhet utan att först ha fått del av frälsningens förrättningar.
Våra förfäder lever under mycket speciella omständigheter: ”Vid döden går vår ande till andevärlden. Döden förändrar inte vår personlighet eller våra önskningar att göra gott eller ont. … I andevärlden predikas evangeliet för dem som inte hörsammade evangeliet eller inte hade möjlighet att höra det på jorden.”[v]
Profeten Jesaja profeterade att dit skulle finnas ”frälsare … på Sions berg”.[vi] Vi kan sätta oss själva in i detta sammanhang, att föra frälsning till dem som önskar det, men inte kan komma dit av egen kraft.
En av egenskaperna vi kan uppnå genom att utföra arbete för våra förfäder är kärlek, för detta är en handling av upphöjd kärlek, och om ”en människa inte har denna kärlek kan hon inte ärva den plats som du har berett i din Faders boningar”.[vii]
”Framför allt skall ni älska varandra innerligt, ty kärleken överskyler många synder.”[viii]
Vilken välsignelse det är att vi kan utveckla sådan kärlek till dem vi inte känner personligen men som är närvarande i oss när vi behöver hjälp, för de är som skyddsänglar som ber för oss, oroar sig för oss och vill att vi ska göra vårt bästa.
Må vi älska för att bli älskade, tjäna för att bli betjänade och välsigna för att bli välsignade.
I Jesu Kristi namn.
Amen.
[i] 1 Joh. 5:1
[ii] L&F 138:17
[iii] Se 1 Mos. 2:7
[iv] 1 Joh. 5:2
[v] Predika mitt evangelium, s. 52.
[vi] Ob. 1:21.
[vii] Eth. 12:34
[viii] 1 Petr. 4:8