Ett betydelsefullt ögonblick på min personliga resa till Jesus Kristus kan spåras till en inbjudan som gavs av president Henry B Eyring (1) där han uppmanade åhörarna att agera.
Han sa: ”Jag välsignar er att varje dag – om ni ber i bön om att få se var Guds hand ingrep i ert liv den dagen – jag välsignar er så att ni ser att det uppenbaras för er. Att ni ser att han leder och vägleder och lyfter er, och att han känner er.”
Den här uppmaningen att medvetet dokumentera Herrens hand i våra liv varje dag berör mig.
Jag tackade ja till inbjudan och köpte ett nytt pastellblått anteckningsblock som skulle komma att bli en dyrbar personlig uppteckning med ögonblick när jag såg Herrens hand i mitt liv. Jag visste inte hur avgörande det här lilla pastellblå anteckningsblocket skulle visa sig vara under min fortsatta resa för att söka Jesus Kristus.
När jag tänkte tillbaka på tillfällen då jag hade erkänt Herrens hand i mitt liv, påmindes jag om ett tillfälle när jag var elva år gammal. Jag råkade ut för en olycka som punkterade min mjälte. Det krävde sjukhusvård och innan operationen gick jag utan mat och dryck i vad som kändes som en evighet. Jag minns särskilt att jag var i ett stort rum och kände mig sårbar och ensam tidigt på morgonen. Jag bad tyst om hjälp för att lindra min ångest och mitt obehag. Inom kort kom en sjuksköterska och erbjöd mig en isbit inlindad i en gasbinda att suga på. Lättnaden och förfriskningen kändes som en lyxmåltid. Men ännu viktigare var att jag kände igen och erkände Herrens hand.
Ett skriftställe i Psaltaren uppfylldes i den sjukhussängen. Den kvällen ”sökte [jag] Herren och han svarade mig, han räddade mig från allt som skrämde mig” (2). Även om det kan verka trivialt, besvarades mitt försök att be och utöva tro. Och jag kände inte enbart fysisk lättnad, jag kände att HAN kände mig.
Utan att förmedla varje upplevelse jag har dokumenterat i mitt pastellblå anteckningsblock har ett konsekvent mönster vuxit fram. När jag ber, tror på att jag ska få (3) och erkänner honom, stärks min relation till honom. Det här mönstret har väglett och fortsätter att vägleda mig genom sjukdom, prövningar, förtvivlan och smärta.
FSY-temat 2022 (4) beskriver det här mönstret på ett perfekt sätt. Min fru Ailsa och jag hade förmånen att få vara med på FSY i Manchester i Skottland 2022. Vi såg hur det här mönstret utspelade sig i många deltagares liv. En ung kvinna tog med sig många svåra frågor till FSY, utan förväntningar om att alla skulle besvaras. Hon berättade med glädjefyllda tårar att under det här kristusinriktade evenemanget hade alla hennes frågor besvarats. Hon visste att han kände henne. Den här unga kvinnan har nyligen kallats att tjäna honom i Tysklandmissionen Frankfurt.
Aposteln Petrus uppmanade oss: ”Var ständigt beredda att svara var och en som ber er förklara det hopp ni har.” (5)
Jag uppmanar dig att dokumentera Herrens hand i ditt liv och börja med att gå så långt bak i tiden som du kan minnas. Fortsätt dagligen att känna igen, erkänna och ta emot helandets mästare utsträckta hand, den klara morgonstjärnan, han som är i allting, över allting, genom allting och runt omkring allting. (6)
Jag älskar honom, jag tillber honom, jag förlitar mig på honom, för att jag kan minnas många gånger när jag har fått en personlig bekräftelse på att han känner mig och älskar mig.
I Jesu Kristi namn, amen
Slutnoter:
- A steady, upward course, Henry B Eyring, andakt vid BYU Idaho, september 2001.
- Psaltaren 34:5.
- Se Matteus 21:22.
- Ordspråksboken 3:5–6.
- 1 Petrusbrevet 3:15.
- Se Kolosserbrevet 1:17.