Om vi ska kunna uthärda de prövningar, frestelser och utmaningar som drabbar oss i dessa mycket svåra tider och slutligen återvända hem till vår himmelske Fader är det av yttersta vikt att vi går framåt med tro.[i]
Frälsaren är det fullkomliga exemplet på att gå framåt med tro. När han drabbades av försoningens enorma tyngd ropade han till sin Fader: ”Far! Om du vill, så ta den här bägaren ifrån mig! Men ske inte min vilja, utan din.” Till svar sände vår himmelske Fader ”en ängel från himlen [till] honom och gav honom kraft”.[ii]
Vid det här laget, då lidandets fulla tyngd fick Guds Son att våndas till både kropp och själ och att skälva av smärta,[iii] drog sig inte Jesus undan sin uppgift och sköt upp, minimerade eller la ut sidan den ansträngning som krävdes. Nej, han gjorde motsatsen. Han ”bad allt ivrigare, och hans svett blev som blodsdroppar som föll ner på jorden”.[iv]
För att kunna ha den här sortens tro ofta, som Kristus, måste vi vädja intensivt för att bli stärkta i våra prövningar.[v] Som en del i processen lär vi oss att införliva vår vilja i Guds vilja,[vi] ta Kristus till vår hjälpare längs vägen och lita på han att i sin tid ser till att allt löser sig.
Marie var en ensamstående syster med fem barn som fick kämpa för att kunna försörja sin familj. För många år sedan kom hon till mig, eftersom jag var hennes biskop, och bad om råd för hur hon skulle kunna vara till större hjälp för andra. Jag bad henne öka sitt fasteoffer. Utan ett enda klagande ord gjorde hon det, och månad efter månad berättade hon hur Herren välsignade hennes familj ekonomiskt och gav hennes möjlighet att hjälpa andra. Det här fortsatte i flera årtionden tills hennes hälsa begränsade henne. Även då satt Marie ständigt i telefon och tog reda på hur andra hade det, gav uppmuntran och delade med sig av sitt vittnesbörd. Hon trodde alltid att allt skulle bli bra, och det blev det alltid. Hon missade aldrig en enda tiondeinbetalning. Hon läste trofast skrifterna och tyckte mycket om att vara ledare för hjälpverksamheten i Hjälpföreningen. Hennes liv var fyllt av trofasthet.[vii] Marie gick nyligen vidare till den andra sidan, men hennes tro lever kvar i hennes familj och i dem som kände henne. Min önskan att gå framåt med tro har ökat tack vare henne.
Vår älskade profet president Russell M. Nelson har lärt oss hur vi på bästa sätt går framåt med tro på Kristus: ”När vi talar om våra tempel, gamla som nya, må vi var och en visa genom våra handlingar att vi är sanna lärjungar till Herren Jesus Kristus. Må vi förnya våra liv genom vår tro på och tillit till honom. Må vi få tillgång till kraften i hans försoning genom vår omvändelse varje dag. Och må vi med förnyad kraft helga våra liv åt att tjäna Gud och hans barn – på båda sidor av slöjan.”[viii]
Jag vittnar om att det är genom att gå framåt med tro som vi blir mer som vår himmelske Fader och hans Son Jesus Kristus. När vi gör det vet jag att Kristi ändlösa kärlek, som uttrycks i hans försoning, ger oss frid och hopp och förtröstan om att allt löser sig.
[i] Att gå framåt med tro handlar om att hålla ut intill änden. Och hur gör man det? Genom att följa den levande Gudens Sons föredöme – 2 Ne. 31:16
[ii] Luk. 22:42–43
[iii] L&F 19:18
[iv] Luk. 22:44
[v] Mosiah 24 undervisar om hur Alma och hans folk ropade med stor kraft till Gud och bad honom befria dem ur den ogudaktige prästen Amulons och hans bröders händer. Herren besvarade deras böner genom att stärka dem så att deras bördor kändes lätta. Till slut blev de genom ett underverk befriade ur träldomen.
[vi] Se i Mosiah 15:7 hur Kristus införlivade sin vilja i Faderns och i 2 Nephi 10:24 hur vi bör göra detsamma.
[vii] 1 Nephi 7:12 lär oss hur vi på bästa sätt utövar tro på Gud: genom att vara trofasta mot honom. Det betyder att vi gör det han kräver av oss med ett villigt hjärta och sinne.
[viii] President Russell M. Nelson, ”Avslutande ord”, Liahona, maj 2019, s. 112