Guds tysta maningar

Text: Håkan Palm

Foto: Terez Nilsson

Telefon

Det var en vanlig söndagsmorgon. Jag vaknade och slog upp mina ögon. Jag fick en maning att ringa en vän i kyrkan. Nyvaken sträckte jag mig efter mobiltelefonen och hittade numret. ”Men hej! Varför ringer du?”, frågade min vän. ”Jag vet inte”, blev mitt svar. Efter en kort stunds tystnad sa min vän allvarligt: ”Jag har precis bestämt mig – nu är det nog! Från och med i dag ska jag sluta gå i kyrkan … Och så ringer du!!!” Vi inledde en personlig dialog. ”Kan du se hur mycket Herren älskar dig? Han har just bett en av dina vänner att kasta ner ett rep i din brunn och dra upp dig.” Min väns känslor mjuknade sakta.

Senare samma sabbatsdag, när jag kom till sakramentsmötet, mötte jag min vän precis innanför entrédörren till kyrkan. Vi gav varandra en meningsfull, tacksam och hjärtlig kram. Från den sabbatsdagen till i dag har min vän besökt varje sakramentsmöte, tjänat med stor övertygelse i många olika kallelser och delat med sig av sin kärlek till sina syskon i kyrkan.

Jag bär ett orubbligt vittnesbörd om att himlens inflytande finns nära oss. Genom att vara inställda på rätt våglängd kan vi alla få erfara att himlens fönster står öppna för oss. Herrens Ande blåser inte i trumpet eller slår på trumman. Han viskar försiktigt. Det är upp till oss att agera enligt de tysta maningar vi får.