BUDSKAP FRÅN OMRÅDESLEDARE
BUDSKAP FRÅN OMRÅDESLEDARE
Av Äldste Axel H. Leimer, Tyskland
Områdessjuttio
Områdessjuttio
För mer än 29 år sedan berättade en god vän om sin tro på Frälsaren för mig. Vi arbetade båda som kypare på en fin restaurang i Denver. Min vän Tony arbetade alltid på restaurangen under sina terminsuppehåll för att försörja sin unga familj.
Tonys goda rykte var välkänt bland våra medarbetare. Han arbetade hårt, var pålitlig och levde efter strikta moralregler. I samtal med medarbetare försvarade han ofta sin tro och sitt sätt att leva. Han var öppen, gladlynt, aldrig defensiv och uppenbarligen mycket nöjd med de beslut han fattat i sitt liv. Efter att jag ställt flera frågor om hans tro, bjöd han hem mig till sin familj för ett samtal. Han berättade för mig att missionärerna var bättre på att besvara mina frågor. Denna inbjudan förändrade mitt liv.
Tony beskrev nyligen glädjen han kände när han fick dela med sig av evangeliet till mig för så många år sedan. Men jag kan inte ens börja räkna de välsignelser som jag har fått på grund av Tonys villighet att dela med sig av sitt vittnesbörd.
Vi hör ofta tal om den glädje vi får uppleva om vi för själar till Kristus. Denna glädje kommer från Anden, som knyter samman vår upplevelse med mottagarens när hon eller han lär känna Frälsaren. Detta kärleksband är ett av de stora mirakel som kommer av att dela med sig av evangeliet. Och medan man delar med sig, mångfaldigas glädjen och välsignelserna.
Sann glädje kan beskrivas som ”ett lyckotillstånd som kommer av ett rättfärdigt levnadssätt”. [1] Den glädje vi upplever genom evangeliet är mer varaktig än någon form av världsliga nöjen. Det är en glädje som ingen kan ta ifrån oss.[2]
Frälsaren säger själv att han är källan till glädje och kopplar den tydligt till efterlevnaden av hans bud, hans kärlek till oss och vår kärlek till varandra. Om ni håller mina bud, förblir ni i min kärlek, liksom jag har hållit min Faders bud och förblir i hans kärlek. Detta har jag talat till er, för att min glädje skall vara i er och för att er glädje skall bli fullkomlig. Detta är mitt bud att ni skall älska varandra så som jag har älskat er.”[3]
för attSann kristlig kärlek kräver kärleken till vår nästa som det enda acceptabla motivet till missionsarbete. Äldste John K. Carmack talade om denna kärlek som något som varken kan köpas eller framtvingas. ”Vår metod är att ’övertyga och välsigna med vishet, kärlek och ljus, men aldrig att tvinga det mänskliga sinnet’.” [4] [5] Han beskrev det som en enande kärlek som är kopplad till våra vittnesbörd.
Jag kan uttrycka min kärlek till Frälsaren, som är källan till min glädje, genom att dela med mig av evangeliet till andra. Kärlek måste alltid vara motivationen till missionsarbete.
Om avsikten med jordelivet är att alla människor ska ha glädje, borde alla få en inbjudan att komma till Kristus.[6]
Eftersom denna glädje, som kommer av en inbjudan att komma till Kristus, mångfaldigas mellan givaren och mottagaren, är den kanske en av de största goda krafterna i den här världen. Det är verkligen en gåva som anstår sann vänskap och kärlek. Att inbjuda andra att komma till Kristus, och därigenom öppna porten för dem till eviga välsignelser, är kristenhetens renaste gärning och beviset på vår kärlek till varandra. Hur kan vi låta bli att följa Herrens anmodan att inbjuda alla att komma till Kristus?[7]
Under det att min glädje, som en som blev inbjuden att komma till Kristus, fortsätter att växa, mångfaldigas den dessutom med varje vittnesbörd och inbjudan jag delar med mig av. Låt mig även få inbjuda er att välsigna någons liv genom en enkel inbjudan.
[1] En handledning för skrifterna
[2] Joh. 16:22
[3] Joh. 15:10–12
[4] Hymn 240: ”Know This, That Every Soul Is Free”
[5] Förenade i kärlek och vittnesbörd, äldste John K. Carmack, Liahona, juli 2001
[6] 2 Nephi 2:22–25
[7] L&F 20:59