Som medlemmar i kyrkan strävar vi efter hälsa, inte bara kroppsligt utan också andligt.
Något av det viktigaste vi söker efter är fred, och det bästa sättet att åstadkomma fred är att finna inre frid. Som Frälsaren sa: ”Frid lämnar jag åt er. Min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Låt inte era hjärtan oroas och tappa inte modet.”[1]
Tyvärr är det lätt att förlora den här inre friden, särskilt med tanke på den alltmer aggressiva livsstilen som finns i den moderna världen. Den här aggressiviteten kommer till och med in i våra hem på olika sätt, och vi börjar anta att det är normalt att leva på det här sättet. Ett uttryck jag hör användas allt oftare är: ”Jag förlåter, men jag glömmer inte” eller till och med ”du ska få igen för det du gjorde.”
Förlåtelse är en dygd vi alla behöver uppnå och vidmakthålla. President Gordon B. Hinckley sa vid ett tillfälle: ”Jag tror att det är den kanske främsta dygden på jorden, och säkerligen den som behövs mest. Det finns så mycket elakhet och misshandel, intolerans och hat. Det finns så stort behov av omvändelse och förlåtelse. Det är den stora princip som betonas i all skrift, både forntida och nutida.”[2]
Förlåtelse och omvändelse hör alltid ihop. Vi kan inte omvända oss utan förlåtelse, och vi kan inte förlåta utan omvändelse.
Vi kan likna förlåtelse vid ett ormbett. När någon förnärmar eller skadar dig är det som ett ormbett, som ofta kan orsaka allvarliga skador, göra läkeprocessen långvarig och orsaka mycket smärta. Men som med alla andra sår läker det så småningom ihop. Ibland blir vi bitna av giftormar, och giftet blir kvar i oss. Detsamma gäller bitterhet, hat, hämndbegär och kravet på rättvisa. De tar över våra hjärtan och, precis som med gift, hindrar att såret läker. Förlåtelse är det motgift som läker de skador som orsakas av gift. Utan förlåtelse finns ingen läkedom. Låt oss inte göra som alla de israeliter som blev bitna av giftormar.[3] De kunde ha botats av att titta på kopparormen som Herren befallde Mose att tillverka, den som representerade Frälsaren och hans försoning. Men så blev det inte, och de dog.[4]
Frälsaren och hans försoning är det enda sättet att lära sig förlåta. Det finns inget annat sätt att förlåta i svåra situationer. Försoningen är det motgift som kan hela och läka alla sår, till och med de allra svåraste som verkar sakna botemedel. Försoningens kraft verkar inte utan vidare. Ibland är den svår att tillämpa och kräver stor ansträngning, men den är tillgänglig för alla som vill ha den. Herren lärde oss följande i en nutida uppenbarelse:
”Därför säger jag er att ni bör förlåta varandra, ty den som inte förlåter sin broder hans överträdelser är fördömd inför Herren, ty den större synden vilar på honom. Jag, Herren, förlåter den jag vill förlåta, men av er krävs det att ni förlåter alla människor.”[5]
Förlåtelse i äktenskapet är nyckeln till att uppnå ett evigt äktenskap. Jag ser många par som inte förlåter varandra för småsaker och som låter oförrätternas och hatets gift ackumuleras. När de sedan grälar släpper de loss allt som har ackumulerats med tiden, och relationen skadas allvarligt. Jag ser en del äktenskap där den ömsesidiga toleransen är minimal. De står inte ut med ens de minsta misstag, och de släpper verkligen loss ”en storm i ett vattenglas”. Det är i familjens mitt vi som mest behöver utöva förlåtelse, och vi behöver komma ihåg att det inte finns upphöjelse utan förlåtelse.
Slutligen: Förlåtelse hänger ihop med Kristi rena kärlek, som profeten Moroni sa.
”Men den kärlek som är Kristi rena kärlek består för evigt, och var och en som på den yttersta dagen befinns vara fylld därav, med honom är allt väl. Därför, mina älskade bröder, be till Fadern av allt ert hjärta att ni må vara fyllda av denna kärlek som han har utgjutit över alla som är hans Sons, Jesu Kristi, sanna efterföljare, så att ni kan bli Guds söner, så att vi, när han visar sig, skall bli lika honom, ty vi skall se honom sådan han är.”[6]
Jag ber att vi alltid ska kunna uppnå förlåtelse i våra liv. Om vi gör det blir vi mer som Frälsaren, och vi blir hans sanna lärjungar.
[1] Joh. 14:27
[2] Förlåtelse, generalkonferensen, oktober 2005
[3] 4 Mos. 21:5–9.
[4] Alma 33:20.
[5] L&F 64:9–10.
[6] Moroni 7:47–48.