Med 195 länder över 7 kontinenter, över 7 000 olika språk och en befolkningsmängd på 7,9 miljarder lever vi i en underbart rik och mångfaldig värld. Det finns oräkneliga traditioner och kulturer på varje nivå, i varje nation och ända ner till varje enskild familj. Det är sannerligen ett under. Vi är rika på mångfald, och det är underbart!
De sociala normerna skiljer sig alltmer från de grundläggande principerna i Jesu Kristi evangelium, som är kända och förstådda genom dess återställelse i dessa de sista dagarna. Men trots det finns det alltid en konstant, varaktig, orubblig sanning – oavsett om den förstås eller känns igen som sådan kommer den aldrig att förändras. Det vill säga: att varje man, kvinna och barn som har levt, lever och kommer att leva på denna härliga och mångfaldiga jord är ett barn till Gud, vår himmelske Fader. Att vi är här på jorden för att uppleva jordelivet i en gudomlig avsikt, för ”Gud sade: ”Låt oss göra människor till vår avbild, lika oss. … Och Gud skapade människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne, till man och kvinna skapade han dem” (1 Moseboken 1:26–27) och vi ska bli som Gud själv: ”Jag har sagt att ni är gudar, att ni alla är den Högstes söner”(Psaltaren 82:6).
I tillkännagivandet om familjen står det också: ”Alla människor – män och kvinnor – är skapade till Guds avbild. Var och en är ett andebarn, en älskad son eller dotter till himmelska föräldrar och har som sådan gudomliga egenskaper och förutsättningar.” Vilken förmån det är att känna till och förstå den här grundläggande sanningen. Jag är tacksam för den. Jag tar den inte för given. Som ung pojke hade jag på grund av upplevelser i livet just då frågor om Guds natur, vem han var, hur han såg ut. Jag besökte lokala kyrkor och ställde de här frågorna till prästerna. Jag ställde frågor om livets mening och varför vi var här om vi skulle lida smärta och sorg. Jag kunde inte få ett tillfredsställande svar som kändes rätt.
Det finns en annan gudomlig och konsekvent sanning: att Kristus, vår bror och Frälsare sonade hela människosläktets överträdelser, för varje individ, oavsett vilket land de kommer ifrån, deras etniska ursprung eller trosbekännelse. Uppståndelse och odödlighet är en gåva till alla Guds barn utan förbehåll. Men det finns ett pris att betala för att kunna använda försoningens gudomliga kraft, för sann omvändelse och för att befrias från syndens börda. Frälsaren förklarade själv det här när han besökte folket på den amerikanska kontinenten: ”Och ni ska inte längre offra till mig genom att utgjuta blod. Ja, era offer och brännoffer ska upphöra, för jag ska inte ta emot några av era offer och brännoffer. Och som offer till mig ska ni frambära ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande. Och den som kommer till mig med förkrossat hjärta och botfärdig ande ska jag döpa med eld och med den Helige Anden” (3 Nephi 9:19–20).Alma bekräftar: ”De som omvänder sig och inte förhärdar sitt hjärta kan därför göra anspråk på barmhärtigheten genom min enfödde Son till sina synders förlåtelse, och de ska ingå i min vila” (Alma 12:34).Och barmhärtigt nog vet vi av Jakobs undervisning gällande dem som inte ges möjlighet att bli undervisade, förstå och få ett vittnesbörd om Kristus: ”För försoningen uppfyller hans rättvisas krav på alla dem som inte har fått sig lagen given, så att de befrias. … Och de återförs till den Gud som gav dem livsanden, han som är Israels Helige” (2 Nephi 9:26).
Å hur vacker den här gåvan är, för hela människosläktet! Jag är tacksam för den, för jag upplever regelbundet glädjen som finns hos någon som fått förlåtelse för synd, och likaså glädjen hos någon som har blivit botad.
Jag vill ge en påminnelse om den inbjudan som gavs till var och en av oss av Frälsaren själv: ”Kom till mig, alla ni som arbetar och är tyngda av bördor, så ska jag ge er vila. Ta på er mitt ok och lär av mig, för jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då ska ni finna ro för era själar, för mitt ok är milt och min börda är lätt”(Matteus 11:28–30).