Om man trycker på knappen -2 i hissen i templet i Köpenhamn kommer man till området där man utför dop för avlidna. Det är en mycket vacker del av templet, med stora väggmålningar som föreställer Jesus Kristus och Johannes döparen. Ljuset i rummet kommer från taket som har fönster mot en damm i templets trädgård.
Hit kom jag en vanlig kväll i juni utan att ha någon särskild avsikt med mitt besök. Vid ena sidan av den vackra dopfunten satt en far med två söner som såg ut att komma från Latinamerika. De verkade vara färdiga med sina dop och väntade på att få utföra konfirmationerna för dem de hade döpt sig för.
På andra sidan av dopfunten satt en äldre välklädd kvinna som tittade uppmärksamt på dopen som utfördes. Jag kände igen mannen som döpte flickan som jag förstod måste vara hans dotter. De var klädda i vita kläder. Hans fru och en annan dotter satt i stolarna som är avsedda för vittnena till denna heliga förrättning. En ung son lutade sig mot dopfuntens sarg medan han eftertänksamt väntade på att själv få gå ner i dopets vatten. Detta var familjen Engström från Jakobsbergs församling i Stockholm.
Med kärleksfull ledning från Darrel och Linda Danielson, som tjänar som tempelmissionärer, kunde dessa syskon från så skilda håll hjälpas åt att göra det kärleksarbete de kommit för att göra den kvällen. De döptes för släktingar som gått före, men också för personer vars namn hade skickats in till templet via FamilySearch. Till Köpenhamn får vi ofta namn som forskats fram av syskon från Europa, men också från olika asiatiska länder.
Det visade sig att den andra familjen i rummet ursprungligen kom från Venezuela. Men de hade flugit hit från Reykjavik på Island där de är bosatta. Jag visste genom en artikel jag tidigare hade hjälpt till att skriva, att kyrkan på Island till övervägande del består av medlemmar som har sina rötter i helt andra länder. Det finns nu en spansktalande gren i Reykjavik. Jag har träffat dessa internationella ungdomar från Island i templet förut och har fascinerats över Herrens förunderliga vägar.
Den äldre kvinnan hade döpts i Roskilde på Själland tre månader tidigare. Det var hennes första besök i templet. Hon hade introducerats till missionärerna av en vän som också var på plats denna kväll. Kvinnan hade nu döpts till förmån för sin avlidna mor och några andra kvinnliga närstående. Lite senare samma kväll kunde hon som ställföreträdare hjälpa dessa kära släktingar att ta emot den Helige Andens gåva och konfirmeras som medlemmar i kyrkan. Jag gläds verkligen åt hur Israels insamling sker på båda sidorna av slöjan.
En annan sak som hände inför mina ögon samma kväll förstod jag inte vidden av förrän efteråt. När Niclas Engström döpte en av sina flickor kom det upp namn som han tårögt läste upp, inte bara via den transkriberade texten, utan direkt från de koreanska skrivtecknen som visades på skärmen. 20 år tidigare hade Niclas tjänat som heltidsmissionär i Sydkorea.
Kort efter missionen var Niclas sedan tillfälligtvis i Köpenhamn då han såg en ung kvinna som han tyckte såg ut att komma från Korea. Han började samtala med henne, men hon förstod inte någon koreanska alls. Sin flytande danska till trots, hade Jasmine ändå verkligen ett koreanskt ursprung. Hon hade adopterats från Sydkorea av ett par på Jylland när hon var en liten bebis. Niclas fick nu möjligheten att berätta för Jasmine både om Korea och om det återupprättade evangeliet.
Jag hade hört Jasmine Engström berätta sin fascinerande berättelse vid ett tidigare besök i templet i Köpenhamn. Det var underbart att nu få se hela familjen Engström tillsammans i templet. De hade precis varit hos Jasmines föräldrar på Jylland för att ta farväl av hennes far och barnens morfar, som var döende. ”Hela familjen Engström” är förresten en sanning med modifikation. Som missionär i Englandmissionen Birmingham finns i skrivande stund sonen Thobias Jacobsen, som Jasmine hade redan när hon träffade Niclas.
Jag är uppfylld av de små och stora mirakel vi ser i templet hela tiden. Tänk att himlen just denna kväll lät äldste Danielson få med sig en lista från kontoret där några av personerna som skulle göras dop för levt sitt jordiska liv i Korea!
När vi utför dop i templet gör vi ett slags missionsarbete. Vi hjälper människor att komma till Kristus. Många har längtat länge efter att få höra sina namn uttalas i Herrens hus. Missionsarbete, släktforskning och tempelarbete är bara olika delar av samma storslagna mål - att göra frälsning i Kristus möjlig för hela den mänskliga familjen.
På generalkonferensen i april 2024 hörde vi äldste Brent H Nielson berätta att en miljon namn läggs till i FamilySearch varje dag. Ett gigantiskt släktträd håller på att växa fram och cirka 80 % av dem som bidrar till trädet är inte medlemmar av Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Vi lever i en spännande tid.