I Örebro pågår arbetet med musikalen ”En sång för min själ”. Det är entusiasten och musikalförfattaren Gunnel Hedberg som än en gång regisserar ett gäng glada amatörer. Det är den 14:e musikaluppsättningen i Örebros församling. De har god hjälp av teatersugna runtom i Sverige som lägger tid, ansträngningar och medel för att ta sig fram och tillbaka till repetitioner.
Musikalen ”En sång för min själ” handlar först och främst om kärlek, förlåtelse och offer, men också om glädjen i att vara människa. Gunnel berättar om inspirationen:
'Under den period jag skrev ´Bära livet i sin hand´ för Kyrkans Utbildningsverksamhet fick jag ett antal kortfattade personliga historier om svenskar som under 1800-talets senare del blivit medlemmar i kyrkan och emigrerat till USA. Historien om Lasse fångade mig med en gång. Hans omvändelsehistoria var som gjord för en musikal. Här fanns en ung man, arvtagare till en stor släktgård som väljer ett liv som kringvandrande musikant, ett val som får hans närmaste att vända sig mot honom och till slut ge honom skulden för moderns död av sorg och brustet hjärta. Trots skuldkänslor är det inget som får honom att ändra sitt liv förrän den dag då han, som han skriver, råkar ´höra en sång som går direkt till min själ´. Titeln var given, ´En sång för min själ´'.
Kort därefter satte hon sig också och skrev manus, året var 2004. Tillsammans med Peter Edvinsson som skrev all musik satte de upp den och spelade den i Örebro. Året därpå skickade de in manuset och musiken som ett bidrag till kyrkans världsomspännande tävling i musikalmanus. De placerade sig hedervärt bland de tio bästa av omkring 300 bidrag.
'När jag skriver musikaler baserat på verkliga berättelser och personer som t.ex. Lasse så är det som en historia som vill bli berättad', förklarar Gunnel. 'Dels vill jag visa på det fina arv vi faktiskt har i Sverige med alla de som varit pionjärer på ett eller annat sätt. Det är oftast bara en anteckning ur en personlig historia jag har som underlag. Det är ingen dokumentär jag skapar men jag gör inte om eller hittar på ett visst skeende. Däremot bygger jag upp en historia runt ett skeende. Dialogerna blir som de kunde ha varit, bipersoner skrivs in för dramatiken. Jag har ingen aning om vad som verkligen blev sagt, men personerna börjar leva inne i mitt huvud'.
'Jag ber mycket för att känna inspiration för meningen är att påverka andra att uppleva något positivt och framför allt känna anden. Jag märker det alldeles särskilt när det gäller sångtexter. Jag är ingen poet, har aldrig kunnat skriva dikter och gör det bara i samband med musikaler. Det känns som jag är spökskrivare åt några verkligt goda diktare i himlen, som bistår mig. Jag kan inte citera några strofer ur minnet från alla sångtexter jag skrivit. I och med att de är nedskrivna blir de också bortglömda'.
Gunnel tycks aldrig tröttna på musikalarbetet och konstaterar att ingen uppsättning blir den andra lik.
'Det intressanta med våra teatergrupper är blandningen av olika åldrar och erfarenheter. Nalle Puh lär oss att ”olikheter betyder inget” och det är så sant. Däremot betyder det mycket att få rätt person på rätt plats. När alla gör sitt blir resultatet bra för alla. Det är roligt med responsen och att se hur människor tar till sig principerna som finns. Sedan är resan mot målet tillsammans med en grupp väldigt stimulerande och utvecklande. Att se hur människor som arbetar med en roll utvecklas, det tycker jag allra bäst om'.
Tidigast i november 2015 kommer ”En sång för min själ” att ha premiär. Den kommer att spelas vid några tillfällen i Örebro men förhoppningsvis också i Göteborg och i Stockholm. Till dess återstår mycket arbete för Gunnel och hennes musikalgäng.