Runt staden där jag växte upp fanns det vackra skogar som än i dag stämmer överens med bilden av den romantiska tyska skogen. De här skogarna var ursprunget till mystiska berättelser från forna tider. Vid ett ensligt vattenhål som kallas Siegfrieds källa ska en händelse ha ägt rum som fortfarande återges i centrala och norra Europas mytologiska värld.
Vår hjälte heter Siegfried, känd som Sigurd i Norden.
Den här unge mannen beskrivs som modig, stark och äventyrlig. Hans rykte stärktes ytterligare när han besegrade en drake med sitt svärd. Därefter badade han i det slaktade monstrets blod för att bli osårbar. Oturligt nog föll då ett löv från en lind ner på hans rygg så att en liten fläck på kroppen lämnades bar.
Den fläcken visade sig senare bli hans undergång. Siegfried blev indragen i en intrig mellan två drottningar och blev så småningom dödad i ett överfall. Under jakten dödades han av ett spjut som kastats av en förrädare som kände till den sårbara fläcken, just när han böjde sig ner för att dricka från källan.
Siegfrieds djärvhet grundades i hans känsla av att vara osårbar, men han hade en svag fläck som hans fiende kände till och utnyttjade.
Också vi känner oss trygga och osårbara i vårt övermod. Men om vi inte ser våra svagheter och inte gör dem starka kan också vi bli överväldigade.
Jag uppmanar dig att följa Moronis råd när han råder oss att ta våra svagheter till Herren.
”Och om människorna kommer till mig skall jag visa dem deras svaghet … ty om de ödmjukar sig inför mig och har tro på mig, då skall jag göra så att det svaga blir starkt för dem.”1
Individualism, en osympatisk egenskap, vår tendens att brusa upp, att lätt bli arga, att tro och prata illa om andra, att glädjas åt andras olycka, att döma orättvist eller fördomsfullt – allt det här gör oss sårbara och angripbara. Vi bär ofta med oss egenskaper som grundades i barndomen och som vi aldrig har jobbat på. Ibland är de följder av upplevelser i barndomen eller tonåren som vi själva inte var orsaken till. Oavsett anledningen är det bra om vi tar de här svagheterna till Herren. Han kan hela oss. Han förväntar sig att vi lägger ett offer på altaret – inte ett sådant offer som man förr gav, utan ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande.
Kung Davids ord visar att folk fordom redan visste att det inte räckte med brännoffer: ”Det offer Gud vill ha är en förkrossad ande [och] ett förkrossat och bedrövat hjärta.”2
Den uppståndne Herren upprepade den här uppmaningen i den nya världen precis efter att han hade tillkännagivit att brännoffer skulle avskaffas: ”Och som offer till mig skall ni frambära ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande. Och den som kommer till mig med förkrossat hjärta och botfärdig ande skall jag döpa med eld och med den Helige Anden.”3
Under de dagar när den här artikeln publiceras hålls det FSY-konferenser över hela Europa. De här konferenserna är inte enbart roliga tilldragelser utan är också avsedda att lära våra ungdomar hur de förbereder sig för att få gudomlig vägledning. För att ungdomarna ska kunna ta med det de lärt sig hem, lär de våra ungdomar att följa vissa normer under konferensen som speglas i deras uppförande och även i deras utseende. De upptäcker var deras personliga svaga fläckar finns så att de effektivt kan skydda sig från motståndarens pilar. Sedan återvänder de hem med en önskan att ta på sig hela Guds vapenrustning så att ingen fläck på deras andliga kropp lämnas oskyddad i framtiden.
Låt oss glädjas åt styrkan hos ”Sions ungdomar” som står orubbliga mitt i vår tids turbulenta strömmar.
_____________________________
1 Eth. 12:27
2 Ps. 51:19
3 3 Ne. 9:20