När Äldste Donald L. Hallstrom från presidentskapet för de Sjuttios kvorum besökte stavskonferensen för Göteborgs stav poängterade han hur viktig vår egen trofasthet till evangeliet är för kommande generationer.
Söndagen den 7 september 2014, en varm och solig sensommardag samlades medlemmar i kyrkan och deras vänner till stavskonferns i Svenska Mässans lokaler i centrala Göteborg. Konferensen besöktes av Äldste Donald L. Hallstrom från presidentskapet för de sjuttios kvorum och hans hustru Diane Hallstrom. Även Äldste Ingvar Olsson, Områdessjuttio och hans hustru Barbro Olsson, samt missionspresidenten för Sverige, president James E Beckstrand och hans hustru Tamara Beckstrand var närvarande. Besökarna fick tillfälle att lyssna till samtliga av dessa.
Första talare var dock stavspresidenten för Göteborgs stav, Ulf Srömbom. Han påminde åhörarna om den kommande helgens val i Sverige och uppmuntrade alla att delta. 'Var snälla och gör det ' var hans uppmaning. Naturligtvis ger kyrkans ledare inga råd om vilket parti man ska rösta på men i L&F kapitel 134 ges principerna för vilka som man bör välja som ledare i samhället, berättade president Strömbom. Vi har också viktiga val att göra när det gäller Jesu Kristi evangelium. Han nämnde bland annat att leva efter dess bud, vara vänliga och le, att vara villiga att förlåta och att se framåt med tro.
Två ungdomar inbjöds att komma fram och bära sina vittnesbörd, syster Ellinor Ahlström från Borås församling och broder Daniel Jelk från Skövde gren. Båda gjorde det på ett mycket fint sätt.
Förutom tal bjöd konferensen på vacker sång och musik, dels av en stavskör under ledning av Madeleine Viktorstam, Västra Frölunda församling, och dels av en duettsång av det äkta paret Carolina och Christoffer Rönndahl från Jönköpings församling.
Carolina och Christoffer Rönndahl från Jönköpings församling sjunger psalmen 'Bliv kvar hos mig' ackompanjerade av Johanna Amundsen från Västra Frölunda församling. (Foto av Dick Thörn)
Äldste Donald L Hallstrom som var den avslutande talare på konferensen berättade om sin koppling till Sverige, att hans farfars far kom från Malmö och blev medlem i kyrkan här i Sverige och att han sedan utvandrade till Utah. Han blev senare kallad som missionär till Sverige under en tid. Äldste Hallstroms huvudbudskap var att påminna oss om hur viktigt det är att vara trofast till evangeliet då det påverkar många generationer framåt i tiden. Han berättade om erfarenheter som illustrerade detta gällande sin farfars far, farfar och farmor och sina egna föräldrar. När tragiska dödsfall inträffade kunde de ha vänt sin sorg till bitterhet, men istället vände de sig till Gud eftersom deras tro var väl förankrad i evangeliet. De fick därigenom frid och tröst genom evangeliet. Deras sätt att handskas med dessa händelser är ett arv och ett exempel för kommande generationer.
Äldste Hallstrom fortsatte med att betona hur viktigt det är att hela tiden nära och förankra sin tro och sitt vittnesbörd. Vi håller möten i kyrkan av denna anledning, att styrka varandra i tron, att få undervisning i den rena läran och att få komma och ta del av sakramentet. Stärkandet av tro och vittnesbörd behöver också ske i familjen genom bland annat familjens hemafton, familjebön och sund rekreation tillsammans. Likaså är den personliga dyrkan av Gud genom egna studier och bön viktig för att stärka tro och vittnesbörd. Gör vi allt detta leder det till en djup och varaktig omvändelse. Är vi väl förankrade i tron kan ingenting få oss att gå bort från kyrkan. Vi kan alla sjunga psalmen 'Jag är Guds lilla barn', men är vi så säkra på det vi sjunger att vi oavsett vad som händer inte kommer att vända oss bort från Herren och hans kyrka?
Äldste Hallstrom avslutade med att bära sitt starka vittnesbörd om evangeliets äkthet, att Gud är vår evige Fader, att Jesus Kristus är vår frälsare och hans son, att Jesu Kristi kyrka finns på jorden. Han utryckte också tacksamhet för alla goda män, goda hustrur, goda föräldrar och goda barn. Ni är exempel på det majestätiska i evangeliet och det ni gör har betydelse i släktled efter släktled.
Förutom Äldste Hallstrom gav naturligtvis även övriga talare för dagen många goda och upplyftande tankar. Några korta axplock är följande:
Syster Ellinor Ahlström sa: 'Mitt vittnesbörd är något som jag alltid bär med dig och som jag därmed alltid kan dela med mig av'.
Broder Daniel Jelk vittnade om hur viktigt det är med den Heliga Andens hjälp i vardagen. Med dess hjälp kan vi alltid göra rätt val.
Syster Tamara Beckstrand berättade om hur det gick till när hon som 16-åring fick sin patriarkaliska välsignelse och hur hon i samband med det förstod hur väl vår himmelske Fader kände henne genom att hon fick svar på tre specifika frågor som hon innan välsignelsen gavs hade en stark önskan att få svar på.
President Beckstrand betonade det behov som heltidsmissionärerna har av att få stöd och hjälp av de lokala medlemmarna för att det ska bli framgång i missionsarbetet.
Syster Barbro Olsson talade om Herrens Kärlek, levande profeter och om försoningens verklighet, att Jesus Kristus verkligen kan hela oss och att målet i evangeliet är att ge oss alla lycka.
Äldste Ingvar Olsson påminde besökarna om möjligheten att hämta kraft genom att besöka Herrens tempel. Han berättade också att han funderat över vad han själv kan göra nu när tiden har kommit då Herren påskyndar sitt verk. Han talade om behovet av heliggörelse. Äldste Olsson tycker det är underbart att få hjälpa till i kyrkan. Det är viktigt att ha kraft över till att göra det, att vi inte bara ger småsmulor, utan att vi verkligen har kraft till att kunna ge det bästa vi har av oss själva. Han varnade också för att ta efter världens nivå när det gäller klädsel och media, att vi istället bör se på ledarna i kyrkan och följa dem.
Syster Diane Hallstrom talade om att alltid vara riktade mot Sion i all vår strävan i livet. Hon berättade bl.a. om en pionjärkvinna som strax innan hon dog på vandringen mot Saltsjödalen hade ett viktigt meddelande till sin son: 'Hälsa min son att hans mamma dog med ansiktet mot Sion'. Syster Hallstrom påminde oss alla om hur viktigt det är vilken riktning vi har i våra liv.