Det här är ett hoppfullt evangelium

    sunrise
    Foto: LDS Media Library
    Zarse
    Äldste Zarse, Tyskland Områdessjuttio

    I slutet av september 2019 föll min pappa och bröt lårbenet. Feldiagnostiseringar och olämplig terapi på sjukhuset gjorde att hans tillstånd förvärrades, och vi fruktade för hans liv. Eftersom jag är läkare ordnade jag med en förflyttning till sjukhuset där jag arbetar, för jag var fast besluten att bota honom. Mina medkännande och stöttande kollegor opererade honom och behandlade honom med utomordentligt personligt engagemang, men pappas hälsa förbättrades inte nämnvärt. I mitten av november berättade mamma för mig om ett samtal hon hade haft med pappa. Hon sa till honom: ”Det är svårt för dig att ligga här i sängen.” ”Ja!” ”Jag vet hur mycket du tyckte om att rusa runt i templet och få saker och ting gjorda.” ”JA!” ”Du behöver inte stanna kvar här för min skull. Vill du åka härifrån?” Hela han lyste upp och han sa: ”Ja!” Sedan tog han mammas hand och sa: ”Var vi än är så hör vi ihop för evigt!”[i]

    Jag är så tacksam för pappas hopp. Han kände aldrig sin jordiske far, och när missionärerna berättade att han hade en himmelsk Fader och en Återlösare som älskar honom oerhört mycket blev den nya kunskapen ett vägledande ljus i hans liv. Jag är lika tacksam för mammas hopp. Hennes personliga kontakt med sin himmelske Fader och hennes kunskap om att familjen är evig är djupt rotade i hennes hjärta. De hoppas båda ”på en bättre värld, ja, på en plats på Guds högra sida”.[ii] Båda var medvetna om sina personliga brister och tillkortakommanden, men det förminskade inte deras hopp om och tillit till vår Återlösares barmhärtighet och godhet. Profeten Ether visste också hur viktigt hoppet är för omvändelse. Därför lärde han under de sista dagarna före jarediternas undergång att ”hopp … blir ett ankare för människornas själar, vilket gör dem fasta och ståndaktiga, alltid rika på goda gärningar, och leder dem till att prisa Gud”.2 Folket trodde inte på det där på den tiden.[iii] Har våra barn, ungdomar och vuxna i dag detta slags hopp som gör att de kan närma sig Guds tron med tillförsikt?[iv] Detta slags hopp har inget att göra med det verklighetsförnekande ordspråket ”hoppet är det sista som överger människan”. Nej, det är den gudomliga kraften som för oss tillbaka till Gud. Satan vet det också, och hans ansträngningar att förstöra ”Herrens ungdomskår” – ”Israels hopp” – börjar just där. Äldste Klebingat har sagt: ”[Satan] söker … nå ditt hjärta så att han kan säga lögner – lögner som att vår himmelske Fader är besviken på dig, att försoningen inte kan hjälpa dig, att det inte ens är värt att försöka, att alla andra är bättre än du, att du är ovärdig, och tusen variationer på samma ondskefulla tema.”  President Russell M. Nelson har sagt att de här angreppen kommer att öka i allt snabbare takt.[v] Men Herren skyddar oss genom att inspirera sina nutida profeter. Alla förändringar i kyrkan och det nya programmet för barn och ungdomar är utformade för att ge oss och våra ungdomar det här gudomliga hoppet – att Jesus ska gå bredvid oss och hjälpa oss övervinna allt det svåra.[vi] När vi nu förbereder oss för påsken, ge inte upp ansträngningen att vittna för era barn om Frälsarens oföränderliga kärlek till er. Han älskar att vara barmhärtig, särskilt mot dem som har irrat långt bort och som inte förväntar sig det.[vii]  Jag har också det här bestående hoppet att vår Fader i himlen genom sin godhet, barmhärtighet och kärlek en dag ska välkomna oss med öppna armar. I Jesu Kristi namn, amen.


    [i] Personligt samtal

    [ii] Ether 12:4

    [iii] Ether 12:4

    [iv] Jörg Klebingat, ”Att närma sig Guds tron med tillförsikt” (Liahona, nov. 2014, s. 34) 

    [v] Russel M. Nelson, ”Inledande ord” (Liahona, nov. 2018, s. 7)

    [vi] Personligt med äldste Gong, 17 nov. 2019

    [vii] Jeffrey R. Holland, (”Arbetarna i vingården”, Liahona, maj 2012, s. 32–33).