Vägen till Barnens by i Hästveda i norra Skåne slingrar sig vackert genom landskapet och i de vita stugorna mitt i skogen vid Lursjön där vi ska campa ett dygn har ett 50-tal systrar samlats på fredagskvällen. Sedan fyllde många på under lördagen. På fredagskvällen hade var och en tagit med sig mat som passade för grillen och lät sig väl smaka. Temat för kvällen var att känna glädje tillsammans! Det gjorde vi verkligen, det är glädjande att träffa sina systrar på detta sätt.
På lördagen började vi dagen med Zumba och vi hade sedan möjlighet att delta i olika aktiviteter och workshops, t ex körsång och pyssel. Det genomfördes även ett gemensamt tjänandeprojekt som riktar sig till kvinnor i underutvecklade länder runt om i världen. Det fanns också tillfälle att gå promenader i fin natur, paddla kanot, bada och umgås med gamla och nya vänner.
När jag frågar några av medlemmarna i Hjälpföreningen vad en sådan här dag betyder för dem, hör jag bara positiva svar.
”Det är så härligt att få tjäna tillsammans med andra!”, säger syster Seija Bengtsson. Elin Håkansson och Kerstin Siggelsten instämmer och Elin förklarar vad hon tycker att en sådan aktivitet betyder för henne: ”Det känns som att vara omsluten av kärlek och gemenskap och det känns som om vi är en enda stor familj.” Kerstin tillägger: ”Det är till förnyelse av kropp och själ. Nya kunskaper, upptäckarglädje och vänskap.”
Även de lite yngre systrarna är glada över det årliga evenemanget. ”Det betyder mycket att få träffas och umgås med människor som har samma tro”, säger Therese Eriksson som snart åker på mission till Montana i USA.
Sigrid Blomberg tycker att sådana här evenemang är mer avslappnade än söndagens möten, då man inte har samma möjlighet att umgås. Man lär känna varandra på ett annat sätt”, säger hon.
Sissa Svensson tycker det är roligt att unga får träffa lite äldre och känna gemenskap med dem.
Hannah Peekhaus kommer från Tyskland och är i Sverige som utbytesstudent. Även hon tycker det är mycket trevligt och är glad över att kunna vara med i år.
Efter en god lunch samlades några för att avsluta tjänandeprojektet, och i matsalen samlades ännu fler för att tala om relationer under ledning av syster Kirsti Wiklöf, Hjälpföreningens president i Malmö Stav. Hon sade bland annat: ”Bröderna har uppmärksammat behovet av att tala om psykisk ohälsa, depressioner m.m. och vår skyldighet att slå larm när det handlar om barn som far illa.
”Vi pratar mycket om normer, men vad är normerna till för?”, sade syster Wiklöf, ”Vi använder ibland samhällets normer för att rättfärdiga vårt agerande.” Sedan ställde hon en fråga som hon uppmanade oss att tänka noga på:
”Hur vill jag framställa mig som Guds dotter?”
”Visst kan vi påverka och påverkas”, sade hon, ”men i slutänden är det vi själva som ansvarar för våra egna handlingar. ”När samtalet kom in på klädnormer sade syster Wiklöf att hon brukar svara: ”Jag känner inte att det är OK att göra reklam för något som inte är till salu. Anständighet handlar om vår relation till våra egna kroppar och vår relation till vår himmelske Fader.”
Till sist på lördagseftermiddagen, innan vi skildes åt, avslutades Camp Zion som brukligt är med ett gemensamt vittnesbördsmöte.