Ankis väg till medlemskap i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga

Anki
Från vänster: missionärerna syster Pippert och syster Hall, Kerstin Knutsson Siggelsten, Ann-Christine (Anki) Mossberg, syster Tiffany Davis, missionspresident Robert Davis.

Ibland händer något stort och fullkomligt underbart i våra liv som enklast kan förklaras som ett Herrens underverk. Det var alla inblandade rörande eniga om inför dopet av Ann-Christine (Anki) Mossberg. 

Anki hade hela sitt liv varit troende och sökt en kyrka att tillhöra. Lösningen på det problemet tog sig en något annorlunda väg.

Min make Sivert Siggelsten hade annonserat ut en ledig lägenhet. Så kom dagen då vi skulle få en ny hyresgäst på Lindesnäs i Karlskrona. Anki gjorde entré i våra liv. Överraskningarna duggade tätt. Vi kom underfund med att Anki hade varit gift med ett av de barn jag tog till Primär som tonåring. Inte kunde vi då ana, att en nära släktrelation skulle bli nästa överraskning. Den speciella upptäckten hade blivit väsentligt fördröjd om inte min son Tony Knutsson vid sitt besök hemma yttrade orden ’’Vad du är lik Gun-Inger!’’ Vad är det han säger, tänkte jag. Hur i all världen ska Anki veta vem Gun-Inger av alla människor är!?

Jodå! Tony var inspirerad. Anki berättade att hon kände en Gun-Inger, en kvinna som Ankis mamma hade arbetat med på Ronneby Brunn. De var bästa vänner. Men där arbetade ju ’’vår’’ Gun-Inger också! Då insåg vi häpet sambandet och en släktrelation! Ankis pappa var Gun-Ingers mors kusin. Gun-Inger var Tonys faster. En lång rad av släktingars namn nämndes och igenkändes. Redan från början uttryckte Anki för mig att hon kände att det fanns en djupare mening bakom hennes flytt.

Som om glädjen i att finna en släkting inte varit nog visade Anki ett uppriktigt intresse av kyrkan, så jag fann ingen annan utväg än att kalla på systermissionärerna Jackson och Pippert (och senare syster Hall) för undervisning. Det skulle bli ett dop på Skönstavik i det 11-gradiga vattnet på Ankis födelsedag den 8 maj! Glädjen var stor när vi firade ett återfunnet lamm både till familjen och till Herrens fårahjord. Att Anki redan som liten tappat kontakten med släkten på grund av föräldrarnas separation kunde nu äntligen kompenseras i den glada gemenskapen. Jag hade dessutom funnit en underbar vän i evangeliet, en släkting och min närmsta granne, som verkligen är lik min mycket saknade svägerska Gun-Inger!

Vi ser nu fram emot att besöka templet tillsammans. Vi anar ett samarbete mellan himmel och jord. Väninnorna där ovan gläder sig säkert!