Att utveckla och förbättra andliga vanor är inte lätt, och sker inte automatiskt, för de flesta. Vägen till andlig utveckling är oftast ojämn och svår.
När jag förberedde mig för att verka som heltidsmissionär, gick jag till min grenspresident och frågade vad jag behövde göra för att kunna tjäna hedersamt. Han gav mig en lista som innehöll skriftstudier, andlig och fysisk förberedelse och till och med matlagning. När jag villigt började förbereda mig på alla sätt för att bli en ’riktigt bra missionär’, upptäckte jag att en del saker var lättare att göra än andra och att en del saker var ganska svåra. Hursomhelst gjorde jag mitt bästa för att bli vad Herren förväntade sig av mig, trots de svårigheter jag stötte på under tiden.
Förberedelsen var inte lätt men den resulterade i verkliga välsignelser som jag fortfarande har glädje av. Jag sätter fortfarande stort värde på minnet av människorna jag mötte som missionär och de andliga upplevelser jag fick. När jag följde mina ledares råd, även om det var svårt ibland, hjälpte deras instruktioner mig att bli den missionär som Herren ville att jag skulle bli, och med tiden blev de en del av mitt liv och min andliga person.
På liknande sätt är det inte alltid lätt att följa instruktioner, hålla oss till strikta regler eller helt enkelt att fokusera, när vi strävar efter att uppnå mätbara resultat på de områden vi vill förbättra oss inom. Om vi till exempel vill hålla vår fysiska kropp frisk och stark måste vi motionera ofta och ge den mat och vatten regelbundet. Att inte göra det leder till svaghet eller sjukdom, och om vi inte är försiktiga, till och med till döden. En perfekt balans uppnås inte bara med rätt saker för att hålla kroppen frisk, vi måste också undvika skadliga ämnen och vanor som kan vara skadliga för kroppen.
Samma principer gäller för vår andliga kropp som också måste vårdas ständigt för att vara frisk och vital. Vårt andliga träningsprogram måste innehålla goda vanor som ger näring åt anden, men vi måste även undvika vanor som skadar anden. Kort sagt är det viktigt att ge det som behövs ofta och regelbundet för att garantera ständig näring.
Vårt andliga träningsprogram måste innehålla regelbundna andliga övningar såsom dagliga böner och skriftstudier samt tjänande, liksom att få andlig näring varje vecka. Näringen kommer genom att ta del av sakramentet, delta i kyrkans möten och fasta varje månad. Vi förnyar vår tempelrekommendation regelbundet för att försäkra oss om att alla andliga delar ges i rätt mängd för att vår andliga kropp ska få tillräckligt med näring. Ibland är det nödvändigt att fasta och be om hjälp för att ge vår ande extra styrka och energi till att möta specifika utmaningar.
När jag reflekterar över på min upplevelse som missionär och hur svårt det var att förbereda mig, och samtidigt hur glädjefyllt det var, tänker jag på Mosiahs söner som förstod hur viktigt det var att tillföra rikligt med extra energi till anden, vilket skedde genom andliga vanor.
”Ty de var män med sunt förstånd, och de hade flitigt utforskat skrifterna för att de skulle kunna få kännedom om Guds ord. Men detta är inte allt. De hade hängivit sig åt mycket bön och fasta, och därför hade de profetians ande och uppenbarelsens ande, och när de undervisade, undervisade de med Guds kraft och myndighet.” [1]
Daglig andlig motion behövs också för att hålla ett vittnesbörd levande och se till att visshet ersätter tvivel, för det vittnesbörd vi har i dag är inte kvar i morgon om vi inte gör något för att hålla det i gott skick. På liknande sätt som våra fysiska muskler blir större och starkare när vi tränar dem, måste vi ha fasta, dagliga andliga rutiner för att göra våra vittnesbörd starka och varaktiga.
Den naturliga människan tenderar alltid att förvänta mer av Herren och mindre av sig själv. När vi utvecklar starkare andliga vanor och upplever en mäktig hjärtats förändring genom att vi ger vår ande näring ofta, regelbundet och tillräckligt, kan de här andliga vanorna bli en väsentlig del av oss och vi börjar förvänta oss mer och mer av oss själva och mindre och mindre av Herren.
Må vi arbeta flitigt på att förbereda, träna och vårda våra andar, precis som vi gör med våra kroppar, genom att utveckla goda andliga vanor och undvika världens destruktiva vanor. Det kan vara smärtsamt och svårt i början, men det är sannerligen värt det när vi får njuta välsignelserna av denna andliga process av tillväxt och välbefinnande.
[1]Alma 17:2–3