Under snart tre år har Jörgen och Viveka Svensson från Helsingborgs församling tjänat i templet i Köpenhamn. Jörgen har tjänat som rådgivare till president Ingvar Olsson och Viveka har varit assistent till Barbro Olsson som verkat som tempelvärdinna. Deras kärlek till templet och dess förrättningar har vuxit under denna period. Jörgen och Viveka berättar här lite om detta speciella tempels historia samt några av de insikter de fått under sitt tjänande.
Templet i Köpenhamn byggdes och invigdes ursprungligen som möteshus 1931 av äldste John A. Widtsoe i de tolv apostlarnas kvorum. Knappt 70 år senare påbörjades ombyggnationen av denna älskade kyrkobyggnad till ett Herrens tempel. Templet invigdes i maj 2004 av president Gordon B. Hinckley. I år är det alltså detta tempels 15-årsjubileum.
Templet i Köpenhamn har en unik arkitektur som omfattar en trappa och fyra stora pelare i fronten som påminner om Salomos tempel i Gamla testamentet. Templet är vackert inrett i med unika möbler i nordisk design. Tavlor med motiv av svenska och danska konstnärer, som Carl Bloch, pryder väggarna. En stor väggdekoration föreställande livets träd skapades för templet av den svenske konstnären Kurt Sjökvist som tillhör Gävle gren. Joseph F. Brickey, samme konstnär som gjort väggmålningarna i templet i Rom, har målat väggarna i doprum och begåvningsrum.
Viveka:
I templet kan vi lämna vår vardag, våra problem och bekymmer åt sidan. Våra sinnen blir klarare och vi är mer mottagliga för den Helige Andens påverkan. Det finns en slöja mellan vår värld av dödlighet och Guds värld av evigheter. Den kan bli mycket tunn ibland.
Jörgen och jag blev beseglade tillsammans den 13 december 1988. Vi är sammanbundna med varandra och med de barn vi fått tillsammans. Nu drygt 30 år senare förstår jag bättre vad det innebär. Den 8 december 2018 var också en speciell dag för mig. Mina föräldrar blev beseglade till varandra i templet i Köpenhamn. Jörgen var ställföreträdare för min pappa och en av våra döttrar var ställföreträdare för min mamma. Jag blev också beseglad till mina föräldrar. Att ha bundit banden i släktkedjan, både framåt och bakåt, är en fantastisk känsla.
Jörgen:
I första Moseboken står det om hur Jakob, son till Isak, var på väg till Paddan-Aram för att hämta en hustru. Det blev kväll och han lade sig för att sova med en sten under huvudet och drömde. Han drömde om en stege som var rest mot himlen, att Gud stod överst och hur änglar gick upp och ner på stegen. När han vaknade sa han: ”Hur helig är inte denna plats! Det måste vara Guds boning, här är himlens port.” (1 Mos. 28:17.)
Jag kan vittna om att templet bokstavligen är porten till himlen. Här ingår vi förbund som förbereder oss för att leva i Guds närhet, förbund som förbereder oss för det celestiala riket. Här beseglas vi tillsammans med våra familjer för tid och all evighet. Vi kan alla gå på denna förbundsstege tillbaka till Gud.
När Kristus dog på korset brast förlåten i templet (Matt. 27:51 och Luk. 23:45). Vägen till det allra heligaste öppnades för alla som vill komma in. Vi kan alla få en tempelrekommendation och påbörja vår resa tillbaka till våra himmelska föräldrar.
Templet är Herrens hus, helgat åt Herren.